”Jag vill bara ha ett jobb, vad som helst, men här finns inga”, säger James Davis, som hamnade i Nashville och har bott i ett skjul i fyra månader. Tältstäder har blivit ett allt vanligare inslag i USA. Fresno, Kalifornien, som är en av städerna med det största antalet fattiga, har drabbats hårt av lågkonjunkturen.
Foto: Karin Henriksson
James Davis berättelse är ganska typisk: blev av med jobbet som sjöman, sökte sig bort från Mobile i Alabama eftersom en vän i Nashville i Tennessee sagt att det fanns jobb där, pengarna tog slut, tvingades söka en fristad i ökända Tent City.
– Det här har varit den värsta perioden i hela mitt liv, säger James Davis om de gångna fyra månaderna.
Tyvärr misstänker han att det kan bli många fler månader i skjulet han byggt själv av brädlappar och plast. Hunger och kyla är normalt inte något problem, frivilliga från kristna samfund kommer med mat och ved till elden i oljefatet som han ständigt håller i gång. Ett par bajamajor finns i området liksom en provisorisk dusch och en vattenkran till disk och tvätt, men på väg genom området stöter man också på skällande hundar och möts av misstänksamma blickar från hussar och mattar som sitter påbyltade på plaststolar utanför tälten.
– Aldrig, svarar James Davis om tanken på att i stället söka sig till härbärget i centrala Nashville, med förklaringen att grannarna i de överfulla salarna kan vara mentalt störda, drogmissbrukare, homosexuella eller lukta illa.
Tent City, intill floden, ligger på mark som ägs av delstaten Tennessee sedan ett par årtionden. Försök att upplösa tältstaden har gjorts och är fortfarande officiell målsättning i kommunen, Davidson County, med uppskattningsvis 3 000 hemlösa. Offentliga förhör om hemlöshetsproblemet ska hållas under februari.
Liknande tältstäder och -byar är i och för sig inte något nytt fenomen men de har dykt upp på fler ställen i recessionens spår. Talesmän för organisationer som bekämpar hemlöshet uppger att ensamstående män fortfarande dominerar men att det skett en tioprocentig ökning av antalet hemlösa kvinnor och små barn under lågkonjunkturen.
Trycket är hårt på alla inrättningar som bistår människor i nöd, från soppkök till härbärgen. Samma sak märks också i federala budgeten eftersom behovet ökar av det som förr kallades ”food stamps”, matkuponger, men nu omtalas som Snap (Supplemental Nutrition Assistance Program) och delas ut som neutrala betalkort.
Hela 35 miljoner människor får sådana bidrag nu och blir för många sista utvägen om de fått maximalt arbetslöshetsunderstöd.
– Det som ytterst krävs är fler jobb och bostäder med rimlig hyra, säger Neil Donovan i ideella National Coalition for the Homeless.
Det finns stora mörkertal, enligt Donovan, eftersom myndigheterna i första hand räknar antalet människor som sökt sig till härbärgen där det maximala antalet platser uppgår till ungefär 750 000.
– Jag misstänker att det framåt våren kommer att bli fler hem- lösa, utanför den traditionella gruppen, i och med att folk som bott i gästrum, extrasängar eller soffor inte är välkomna längre, säger Neil Donovan.
Efter ungefär ett kvartssekel som aktiv i hemlöshetssammanhang är Neil Donovan luttrad och beklagar bristen på långsiktighet i planeringen.
Förre presidenten George W Bushs administration inriktade sig på de mer permanent hem- lösa, alltså människor med mentala sjukdomar och missbruksproblem; medan Barack Obamas stab prioriterar familjer och veteraner från militären.
Beträffande det sistnämnda nämner Donovan att genomsnittsåldern bland hemlösa är 46 år och att soldater i krigen från Irak och Afghanistan kommer att dyka upp i statistiken först framåt 2020.
