–Fem år efter det att vi inledde den här kampen så pågår en förståelig debatt om huruvida det var värt att utkämpa kriget... och om vi kan vinna det. För mig är svaret enkelt: att få bort Saddam Hussein från makten var rätt beslut – och det här är en strid som Amerika kan och måste vinna, sade Bush.

Men flera av hans påståenden bemöttes med skepsis, som att samarbetet från en del grupper i Irak utgör den ”första storskaliga arabiska resningen mot Usama bin Ladin”.

De flesta är ense om att truppförstärkningarna, ”the surge”, bidragit till en stabilisering och dämpning av våldet även om en del tecken tyder på att attentaten tilltar. Befälhavaren i Irak, general David Petraeus, väntas lägga fram sina rekommendationer rörande framtida truppbehov i april.

Efter Bushs tal drogs slutsatsen att han inte tänker bevilja några neddragningar utöver de som planerats, ner till nivåerna före förra årets förstärkning. Kvar blir då drygt 130000 man – men följdfrågorna förblir obesvarade om det räcker och om eventuella svekdebatter kommer att rasa i landet.

Utomstående militära experter i Washington gör bedömningar att en rad villkor måste uppfyllas innan ytterligare neddragningar kan ske, och där maktdelning mellan de olika fraktionerna i Irak ses som en första punkt och tydligare markering av de kurdiska områdenas självstyre som en andra punkt.

Kriget märks inte nämnvärt i genomsnittsamerikanernas vardagstillvaro, även om det görs en hel del genomgångar i medierna i samband med femårsdagen av anfallet mot Bagdad på kvällen den 19 mars 2003 amerikansk tid.

Symbolsiffran 4 000 stupade kommer att överskridas endera dagen och även om administrationen vidhåller att kostnaderna för kriget hittills uppgår till 600 miljarder dollar kommer slutnotan att bli betydligt högre.

En annan sanning är att näste president kommer att ärva kriget. Republikanen John McCain tillbringade veckoslutet i bland annat Bagdad och det väckte viss uppståndelse att han, med just utrikes- och säkerhetspolitisk erfarenhet som främsta plus, blandat ihop fakta om olika grupperingar i Irak och Iran.

Demokraterna Barack Obama och Hillary Clinton tar båda upp kriget i sina kampanjframträdanden, men handlingsfriheten väntas bli begränsad – något som en av Obamas rådgivare, den sedermera avskedade Samantha Power som innehar den så kallade Anna Lindh-professuren vid Harvard, erkände i en intervju med BBC.

Folkopinionen har inte förändrats särskilt mycket. 59 procent (enligt Gallup) anser att kriget var ett misstag och 60 procent vill ha en tidtabell för hemkallande av trupperna.

Ungefär lika många, 48 procent, anser att kriget går bra eller ganska bra, som de 48 procent som säger att det inte går särskilt bra eller går dåligt.

Den mer allmänna debatten är också ganska fastlåst, bortsett från att en del av krigets tillskyndare trycker alltmer på att det är meningslöst att älta vad som skedde vintern 2002–2003 när USA ifrågasatte FN-inspektörernas slutsatser om massförstörelsevapen.

En av dem, Kenneth Pollack i tankesmedjan Brookings Institution, skriver att USA inte kan lämna efter sig ett inbördeskrig där ”irakierna har det enormt mycket sämre ställt än under Saddam Hussein”. Men även Pollack tar till bredsidor mot George W Bush och beklagar att han inte insåg hur ”klumpigt, vårdlöst och förhastat” han skött kriget, i skarp kontrast mot fadern George H W Bush.

–Kampen i Irak har varit längre och hårdare och dyrbarare än vi förväntade oss, sa Bush igår.

Demokrater, som talmannen Nancy Pelosi, kontrade med att ifrågasätta hur länge amerikaner förväntas offra sin egen säkerhet på Irak som kräver alltför stora budget- och soldatresurser. Pelosi och majoritetsledaren i senaten Harry Reid lovade att fortsätta försöka få ett slut på kriget, men det har de inte lyckats med hittills – och i budgetdiskussionerna är det tal om att de inte längre tänker bry sig om att inflika krav på en tidtabell.