"Vi vill ha en civil regering, men det kommer att dröja. Även om regimen skulle fall blir det ett halvår av kaos först. Regimens folk har så mycket vapen och kommer att hämnas. Jag är så orolig för min familj som är kvar i Damaskus" säger en syrirer som just kommit till Sverige.
Ingvar Karmhed
Det fanns syrier som firade bomben mot Assadregimens säkerhetskabinett, som dödade tre nyckelpersoner – däribland president Bashar al-Assads svåger. Men många syrier, oavsett etnicitet, fruktar i stället att deras land kommer att gå ned sig i ett djupt inbördeskrig. Varningslampor blinkar för att det kan leda till oförsonligt sekteristiskt våld och att människor sluter sig samman utifrån etnicitet eller religiös tillhörighet.
I går fortsatte striderna i Damaskus på femte dagen. I stadsdelar som blivit oppositionsfästen gjorde syrisk säkerhetstjänst, åtföljd av regimens shabiha-milis, razzior i hemmen för att leta upp aktivister, berättar en ångestfylld syrier som just kommit till Sverige.
Han har själv suttit i säkerhetstjänstens häkte. I 32 dagar var han inlåst i en trång cell med fyra andra män under förhållanden som är svåra att föreställa sig. Med hjälp av mutor kunde hans familj få ut honom. Men nu fruktar han för vad som kan hända familjen som lever i en närförort till Damaskus, där de första demonstrationerna inleddes i början av april förra året. Sedan dess, säger han, har det varit militärt övervåld där.
–Stridsvagnar har raserat hus genom att backa in i husknutarna. Men nu är det ännu värre. Jag önskar att min familj kunde fly, men när jag ringer säger de bara att vi har det precis som alla andra. Jag vet inte vad det betyder, säger han och brister i gråt med ansiktet begravt i händerna.
I det palestinska flyktinglägret Yarmouk, en stadsdel i Damaskus, fortsätter striderna. Dit har många syriska internflyktingar tagit sin tillflykt. En källa i Yarmouk beskriver ett kaotiskt läge på en telefonlinje med många störningar. Palestinierna, som tidigare försökt hålla sig utanför de internsyriska konflikterna, har det extra svårt, säger han. Palestinierna i lägret är sunnimuslimer liksom Syriens befolkningsmajoritet. Inbördeskriget förstärker nu vars och ens religiösa tillhörighet.
–Här ligger döda kroppar på gatorna, sådant vi bara sett på tv från Irak och Afghanistan, säger den illa berörda källan.
En kristen syrier, som SvD känner från Damaskus, väntar sig ett helvete. Han anklagar den alawitiska Assadregimen för att i årtionden ha underblåst sekterismen. Men han talar också med vämjelse om de sunniarabiska Gulfstaternas inblandning i Syrien och ser deras satellitkanaler som instrument för en sunnipräglad propaganda, som stärker den religiösa sekterismen.
På amerikanska CNN framträdde i går en exilsyrisk pensionerad general och manade Gulfstaterna att ingripa i Syrien. Sådana utspel spär på fruktan hos alawiterna för vad som kan hända efter en regimkollaps.
–Optimist är jag inte, säger en ung alawitisk kvinna med ett understatement. Förra sommaren, när vi träffades i Turkiet, stödde hon den fredliga oppositionen. Men dagens rebeller misstror hon. I går tog rebellerna i FSA kontroll över samtliga gränsposteringar mot Irak, sade den vice inrikesministern Adnan al-Assadi i Bagdad.
Syriens president Bashar al-Assad väntade mer än ett dygn innan han visade sig efter den bomb som dödade tre nyckelpersoner i hans säkerhetskabinett. Presidentens frånvaro satte i gång en intensiv ryktesflora.
Men i går kväll kom bilder som visar hur president Assad tog emot den nye försvarsministern. Men än fanns inga bilder från säkerhetskabinettets mötesrum, platsen för bombattentatet.
”Vi vill ha en civil regering, men det kommer att dröja. Även om regimen skulle falla blir det ett halvår av kaos först. Regimens folk har så mycket vapen och kommer att hämnas. Jag är så orolig för min familj som är kvar i Damaskus”, säger en syrier som just kommit till Sverige, och som lever med en gnagande oro för vad som händer de oppositionella i hans stadsdel.
