Syriens president Bashar al-Assad är ledare för en auktoritär men också sekulär arabrepublik.

Samtidigt är han allierad med Irans president Mahmoud Ahmadinejad, det shiitiska Gudspartiet Hizbollah i Libanon och de palestinska sunniislamisterna i Hamas.

Nyligen tog han emot Ahmadinejad och Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah i Damaskus. Amerikansk press har kallat mötet ett ”krigskabinett”. Nervositeten är stor i Mellanöstern för att det ska bli ett nytt krig.

Samtidigt säger Bashar al-Assad i en exklusiv SvD-intervju att han är redo att sluta fred med Israel, förutsatt att Syrien får de ockuperade Golanhöjderna tillbaka.

SvD: Kan ni förutse en situation där ni skakar hand med en israelisk ledare efter ett fredsavtal?

- Om det blir fred har vi inga problem med det. I Syrien har vi inte sådana komplex. Fred är till för att få normala relationer. Då skakar man hand.

- Ett fredsavtal är första steget, inte sista. Så frågan är om vi kan få fred eller inte. Här finns inga tabun, säger Bashar al-Assad som har blivit varm i kläderna efter snart tio år som president i en arabrepublik med ett betydande geopolitiskt läge.

Han ger sin intervju utan någon annan närvarande i det stora mottagningsrummet - med undantag för en fotograf som försvinner efter några minuter.

Kan ett fredsavtal bli aktuellt under er livstid?

- Frågar du mig kan vi föra ett fredsavtal i hamn inom mindre än sex månader. De direkta fredsförhandlingarna kan avslutas så fort förutsatt att allt rört sig i rätt riktning. Tillämpningen därefter, israelernas tillbakadragande från Golanhöjderna, kan ta ytterligare ett till ett och ett halvt år.

- När tillbakadragandet är avklarat finns inte längre några psykologiska hinder. Självklart kan detta ske under min livstid. Det måste ske. Annars kommer inte den unga generationen i Mellanöstern att tro på fred. Nu är det snart 20 år sedan fredsprocessen startade (i Madrid 1991).

- Även under Rabin (Israels förre premiärminister som mördades 1995 av en israelisk extremist) var vi nära att sluta ett avtal. Men under Turkiets medling kom vi ännu närmare, säger Assad.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton krävde nyligen att Syrien skulle distansera sig från Iran. Men Assad har i stället slutit närmare band med Iran genom att visumtvånget avskaffats mellan länderna.

Bashar al-Assad är utbildad till ögonläkare i Storbritannien. Han blev president efter fadern Hafiz al-Assads död 2000.

Han kallar sig pragmatiker. På obehindrad engelska berättar om de indirekta fredsförhandlingarna med Israel som fördes i slutet av 2008 - och avslöjar detaljer som han aldrig tidigare varit så frispråkig om, enligt välinformerade källor i Syrien.

- Israelerna satte upp principer för säkerhetsarrangemangen. När de tecknas ned på papper är det början för nästa fas, direkta förhandlingar. Vid den här tiden (slutet av 2008) visade vi dessa utgångspunkter för amerikanerna och européerna.

- Vi sade att om ni vill spela en roll i förhandlingarna ska ni utgå från dessa principer, inte från någon tillfällig sinnesstämning eller personliga intressen.

När västvärlden firade jul 2008 kom Israels dåvarande premiärminister Ehud Olmert till Ankara och mötte sin turkiske kollega Tayyip Erdogan, som då var medlare mellan Syrien och Israel.

Det var bara några dagar före Israels massiva attack mot det belägrade Gaza, varifrån Hamas börjat skjuta raketer sedan vapenvilan löpt ut utan att det blivit några lättnader i blockaden.

Att Olmert hade ett krig i sikte avslöjade han inte i Ankara.

I stället satt premiärministrarna Erdogan och Olmert i ett flera timmar långt samtal om fredsförhandlingarna med Syrien. Även Assad i Damaskus drogs in i samtalet.

- Jag talade med Erdogan på telefon. Vi diskuterade de slutgiltiga villkoren inför de direkta fredsförhandlingarna. Jag sade att linjedragningen mellan oss (Israel och Syrien) skulle definieras utifrån 1967 års gränser, medan Olmert sade att det var en utgångspunkt. Så fördes samtalet.

Hade ni direkt telefonkontakt med Olmert?

- Nej, jag talade med Erdogan, medan Olmert drog sig tillbaka till ett annat rum. De hade ätit middag och samtalat länge. Olmert bad Erdogan ringa mig. Erdogan gick därefter tillbaka till Olmert för att berätta vad jag hade sagt. Därefter fortsatte Erdogans dåvarande rådgivare, Davutoglu som nu är Turkiets utrikesminister, förhandlingarna med mig i Damaskus.

- Vi talade med varandra på telefon i 1,5 timme och därefter fortsatte våra utrikesministrar på telefon. Vi var väldigt nära att avsluta den indirekta fasen av förhandlingarna. Det handlade bara om språkbruket.

- Fyra dagar senare startade Olmert kriget mot Gaza. Turkiet blev upprört och vi var tvungna att avsluta förhandlingarna.

- Turkiet är trots alla sina problem med Israel redo att återuppta sin medlarroll. Jag vill att EU trycker på så att Israel accepterar turkisk medling igen.

- Vi säger att vi också välkomnar en roll för Frankrike och Qatar.

Skulle lösningen vara ett demilitariserat Golan?

- När man talar om fred innebär det säkerhetsarrangemang inklusive en demilitariserad zon. Det kan vara på ditt land, eller delar av ditt land, eller mer. Det är en fråga för fredssamtalen. Men det ska vara demilitarisering och sedan ett område där det bara får förekomma lättare vapen. Sådant ska man tala om i direkta förhandlingar - och där ska man också tala om de framtida relationerna, ekonomin, vatten, och demarkering av gränsen.

Frankrike gav på sin tid som kolonialmakt bort syriskt territorium till Turkiet. Betraktar Ni det också som ockuperat område?

- Nej, det är annorlunda. Det handlar om människor som alltid har funnits här. Israelerna är inflyttade från Europa. Problemen mellan Syrien och Turkiet liknar dem mellan alla andra länder. Det handlar om gränser och land. Men förr eller senare hittar man en lösning.

- Golan är syriskt territorium enligt FN:s definitioner. Alla erkänner det, även Olmert gjorde det när fredssamtalen inleddes. Det var ju därför vi hade förhandlingar.

Assad talar fort och engagerat, som om han vill hinna med att få så mycket sagt som möjligt innan intervjutiden är slut efter en halvtimme.

Två händelser i närtid har skakat Assads Baathregim i Syrien. Först USA:s ockupation av Irak 2003. Sedan mordet 2005 på Libanons sunniledare, multimiljardär och forne premiärminister Rafiq Hariri. 14-marsrörelsen i Libanon anklagade då Syrien, som då höll Libanon i ett järngrepp, för att ligga bakom mordet. Efter massdemonstrationer i Beirut 2005 gjorde Syrien ett historiskt uttåg ur Libanon.

Och läget har förändrats radikalt. Ambassadörer har utväxlats mellan Beirut och Damaskus. Världen börjar nu komma till Damaskus efter fem års isolering av Syrien. Rader av höga amerikaner har mött Assad i Damaskus. Obamaadministrationen kommer inom kort att skicka en ambassadör hit, en expert på arabvärlden.

Bashar al-Assad säger sig inte hysa någon oro för den FN-ledda Hariritribunal, som ännu inte har väckt några åtal.

- Inte alls. Vi samarbetade fullt ut med FN:s andra och tredje mordutredare, utan reservationer. Vi var helt trygga med det. Syrien hade inget att göra med mordet på Hariri.

- Syrien är suveränt. Vill ni ha samarbete måste det ske i överenskommelse med vårt rättsväsende.

Även Libanons nye premiärminister Saad Hariri, son till den mördade Rafiq Hariri, har besökt Damaskus efter det att Syrien för första gången har erkänt Libanons suveränitet. Drusledaren Walid Jumblatt, som gjort många politiska lappkast, väntas också hit inom kort.

- Ja, han ska komma hela vägen, säger Assad med ett skratt.

För fem år sedan, när SvD besökte Jumblatt i hans borg i Shoufbergen, anklagade han Syrien för att ligga bakom mordet på hans far Kamal Jumblatt, som mördades i början av det libanesiska inbördeskriget på 1970-talet. Äntligen kan jag säga sanningen, hävdade Jumblatt då.

Behöver Walid Jumblatt uttala något särskilt innan han blir mottagen i Damaskus igen?

- Han har redan gjort det. Det handlar inte om att Syrien vill förödmjuka honom. Vi är väldigt realistiska. Vi behöver stabila relationer.

EU och Syrien har ännu inte undertecknat det associationsavtal som blev färdigförhandlat under Sveriges ordförandeskap. För några år sedan bromsades avtalet av EU, medan Syrien nu gör det.

- Frankrikes (förre president) Chirac kidnappade associationsavtalet. Det hade inte bara med Hariri att göra och Frankrikes meningsskiljaktigheter med Syrien. Vi fick också betala priset för att Chirac kom på kant med USA i samband med kriget i Irak. Det visar att EU:s institutioner inte fungerar som de ska.

- Sedan 2005-2008 har vi dock haft en stor reformprocess av ekonomin i Syrien, och den fortsätter. Under processens gång har vi lärt mycket om oss själva. Vi har haft en ekonomisk nedgång. Vi önskar mer stöd från EU så att nedgången inte blir så djup och kännbar. Annars ligger inte associationsavtalet i vårt intresse. Vi har ingen brådska att skriva på. I synnerhet som EU var frånvarande här under Busheran. Vi behöver se i vilken riktning EU går.

- Associationsavtalet ska leda till jämbördigt partnerskap. Det gick inte så länge Bush satt vid makten. EU vågade inte skicka delegationer eller ministrar hit för Bush eller Condoleezza Rice sade nej.

En del av avtalet handlar om politisk dialog, inbegripet mänskliga rättigheter. Då kommer väl EU att tydliggöra sin syn på politiska fångar?

- Vi förnekar inte att det finns problem i vårt land. Det är därför vi talar om reformer. Men vi tillåter inte någon att blanda sig i våra interna angelägenheter. Vi har påbörjat våra reformer för att vi behöver dem. Vi ska göra reformer av alla slag, även om inte allt håller samma takt. Jag tillåter ingen utomstående att säga vad jag ska göra i Syrien. Jag måste lösa mina egna problem.

- Titta på Europa, det är inte problemfritt. Se på de hemliga fängelserna när amerikanerna tog gisslan. Och vad gjorde Europa för att få slut på kriget i Gaza? Inget om jag ska vara uppriktig.

Direkt efter det att Iraks premiärminister Nouri al-Maliki var i Damaskus anklagade han Syrien för att hjälpa terrorister i Irak.

- Det är väl känt att Syrien bekämpar de terrorister som USA:s förre president Ronald Reagan brukade kalla för ”heliga krigare” (mujaheddin i Afghanistan) . Vi bekämpar dem fortfarande.

- Syrien är ett sekulärt land. Jag talar inte om regeringen utan om samhället. Om det blir kaos och anarki i Irak så blir det som om man har en rutten frukt i en korg - rötan sprider sig i hela korgen. Att hjälpa terrorister smittar av sig. Om jag stöder terrorister skjuter jag mig själv i foten. Jag kan inte stödja al-Qaida eller andra terrorister och samtidigt skydda mig själv. Terrorismen känner inga gränser, säger Bashar al-Assad som till skillnad från EU inte ser Hamas som terrorister utan som palestinska motståndskämpar.

- Amerikanerna under Busheran brukade tala om att gränserna (mot Irak) skulle täppas till. Men man kan inte stänga till gränser som om det vore kuvert. Gränser kan kontrolleras. Det betyder inte fullständig kontroll. Men genom samarbete och utbyte av informationer kan man dränera terroristerna på deras resurser.

- Terrorismbekämpning är inte som att sitta och skjuta på PlayStation, tick-tick-tick. Det gäller att ha bra underrättelser, inte att skjuta ned dem. Så vi har olika synsätt.

Från ert perspektiv, vad vore det bästa resultatet av Irakvalet på söndag?

- Vi kan inte tala om namn eftersom vi inte vet vem som blir premiärminister i Irak. Vi kanske känner dem väl sedan tidigare, eftersom många levde i Syrien före kriget, när den irakiska oppositionen mot Saddam tog sin tillflykt till Syrien.

- Det är svårt att säga nu vem som blir den bäste premiärministern för Irak. Men vi har principer. Jag menar att det bästa för Irak vore en premiärminister och regering som verkar för nationell försoning. Därefter behövs ett Irak som är fritt från alla utländska trupper, först och främst de amerikanska som inte borde vara i Irak. Ett tredje mål måste vara goda relationer med grannländerna, så att dessa hjälper Irak.

I den här regionen är många rädda för ett nytt krig. Om det blir ett krig där Syriens allierade är involverade, hur kommer ni att agera då?

- Nervositeten beror inte på att det skulle saknas vilja till fred hos oss. Ingen kommer naturligtvis att avslöja några militära planer. Men om ett krig bryter ut blir det svårt för alla att förutse hur det kommer att förlöpa, utvidgas och avslutas. Krig betyder kaos. Det smittar av sig. Det leder till en situation som ingen kan kontrollera. Det viktigaste är att förhindra att kriget bryter ut.

USA vill få bort Syrien från Irans intressesfär. Ni ironiserade över det när ni tog emot Ahmadinejad nyligen.

- Först måste amerikanerna definiera vad de menar med en intressesfär.

- Vi lever i en komplicerad region. Det som händer i Iran påverkar Syrien. Det som händer i Syrien påverkar grannländerna. Amerikanernas påstående att Iran skulle bestämma över våra beslut är verkligen grundlöst. Vi är ingen bananrepublik. Vi går inte i någons ledband utan agerar utifrån våra egna intressen.

- Iran stöder våra intressen och vår sak. Så varför skulle vi då distansera oss från Iran?

Ni är värdar för Hamas som är en palestinsk gren av Muslimska brödraskapet. Samtidigt är den syriska grenen av denna rörelse totalförbjuden. Enligt lag är det till och med belagt med dödsstraff att vara medlem av Muslimska brödraskapet. Hur kan ni förklara denna paradox?

- Det är politikens pragmatism. För det första har vi inte bjudit hit Hamas. De blev utkastade först från Palestina, sedan från Jordanien för cirka tio år sedan. Det är hur relationerna började.

- Våra relationer med Hamas bygger på att det är en palestinsk rörelse, de är en del av palestiniernas politiska liv. Att nonchalera Hamas innebär att en viktig del av den palestinska rörelsen ignoreras, och då kan det inte bli någon lösning.

- Om man nonchalerar Hamas för att man inte gillar deras identitet, vad får man i stället? Det handlar inte om vad vi gillar inte gillar eller inte gillar. Det handlar om de politiska slutmålen. Så länge denna rörelse stödjer vårt slutmål, försoning och fred, måste man ha med dem att göra. Det är också därför en del europeiska regeringsföreträdare har börjat tala med Hamasledarna här i Syrien.

Kan ni nämna vilka EU-stater som gör det?

- Det är konfidentiellt, säger Bashar al-Assad med ett långt skratt.