– Apartheid är här igen. Sydafrikas folk slogs och dog för sin frihet, men nu är rasismen tillbaka i lagstiftningen. De färgade trycktes tillbaka under den gamla regimen – och nu ser vi samma sak hända igen.
Orden fälls av ordföranden i Kapstadens handelskammare, Michael Bagraim. Han har dessutom en annan roll. Bagraim driver en advokatbyrå som är specialiserad på arbetsmarknadsfrågor och han har just stämt staten för rasdiskriminering.
Det är ingen liten dispyt. Rättssaken handlar om hur miljontals färgade sydafrikaner diskrimineras med en ny lag.
Michael Bagraim driver tre pilotfall, tre anställda i kriminalvården som vägrats befordran på grund av sin ras. De tre, Andre Jonkers, Geonita Baartman och Christopher February, avråds från att tala med SvD eftersom det kan leda till avsked. Medieklimatet har hårdnat och det styrande partiet ANC försöker införa hårda sekretesslagar och en mediedomstol.
I stället blir det deras advokat Michael Bagraim som får föra ordet:
– Bakom mina tre klienter finns minst 500 likadana fall inom enbart kriminalvården. I förlängningen omfattas hela arbetsmarknaden, miljontals människor.
I några år efter demokratiseringen 1994 var Sydafrika fritt från rasbaserade lagar, men sådana återinfördes 1999. Anledningen var att ANC-regeringen ville raskvotera på arbetsmarknaden. Alla arbetsplatser, privata, kommunala och statliga, med mer än 50 anställda måste ha en personalstab som speglar den etniska sammansättningen på orten.
Nu ändras det. De etniska kvoterna ska bygga på nationella siffror, trots att etniciteten skiljer sig enormt över landet. I västra Sydafrika är färgade i majoritet, medan svarta är i majoritet i den östra delen.
I Sydafrika betyder ”färgad” att man är av blandad etnisk härkomst. De färgade är sedan sekler en distinkt egen etnisk grupp som är majoritet i Västra och Norra Kap. Här i Västra Kap utgör färgade 54 procent, medan svarta och vita är minoriteter med 26 respektive 19 procent.
Den nya lagen säger att nationella kvoter ska gälla överallt: 79,3 procent svarta, 8,8 procent färgade, 9,3 procent vita och 2,5 procent ska vara av indisk härkomst.
– Här i Kapstaden är mer än 70 procent av arbetskraften färgad. Men kriminalvården tänker inte tillåta att någon färgad befordras, de säger sig ha tillräckligt med färgade. Nu anställs bara svarta och om det inte finns tillräckligt vill de bussa in från andra delar, säger advokaten Michael Bagraim.
Fackföreningen Solidariteit, som driver minoritetsfrågor, varnar för att minst en miljon färgade förlorar sina jobb när lagen genomförs fullt ut. Fyra av fem färgade som har jobb i Västra Kap skulle ersättas av svarta.
Det betyder antingen massarbetslöshet eller massomflyttningar. Färgade måste flytta till östra Sydafrika, medan lika många svarta flyttar i den motsatta riktningen för att överta deras jobb.
Regeringens talesman Jimmy Manyi har redan gjort klart att syftet är att de färgade ska bort från Kap. I en tv-intervju sade han så här:
– Den här överkoncentrationen av färgade i Västra Kap är inte bra för dem. De bör spridas över hela landet. Det finns ett överutbud på dem där de är nu och de måste börja se på hela landet var de kan möta efterfrågan.
I debatten efter Manyis uttalande drogs ofta paralleller med hur tre miljoner svarta tvångsförflyttades under apartheid. De första protestmötena organiseras nu i färgade bostadsområden.
Det hör till bilden att Västra Kap är den enda provins där oppositionspartiet Democratic Alliance styr. DA satsar på att göra Västra Kap till en mönsterprovins som ska få ANC-anhängare i resten av Sydafrika att byta parti. ANC anklagas nu för att försöka ta makten via etniska omflyttningar. De flesta färgade röstar nämligen på DA medan de flesta svarta röstar på ANC.
