Enligt åtalet i torsdags hade gruvarbetarna under en demonstration provocerat polisen till att börja skjuta och att dödsfallen därför var deras fel. Resonemanget har väckt väldiga protester och fördömts av jurister.

Massakern ägde rum torsdagen den 16 augusti vid gruv- bolaget Lonmins platinagruva i Marikana väster om Johannesburg. Dagarna innan hade åtta arbetare och två poliser dödats i konflikten mellan den ANC- allierade fackföreningen NUM och en ny uppstickare, Amcu.

400 poliser hade kallats in och fått order att använda alla nödvändiga medel för att återställa ordningen.

Massakern var den dödligaste i sitt slag sedan Sydafrika blev en demokrati 1994. Många paralleller har dragits med liknande händelser från apartheidtiden.

78 arbetare skadades vid skottlossningen. Sex av de 270 gripna ligger ännu på sjukhus med skottskador. De andra 264 fördes i torsdags till domstolen i Ga-Rankuwa nära Pretoria och informerades om mordåtalet. Det hette att de 270 låg bakom ”planerat och överlagt mord, som genomfördes för att främja ett gemensamt uppsåt”. Den formuleringen användes ofta för att döma apartheidmotståndare under den vita minoritetsregeringen. Frank Lesenyego, talesman för riksåklagaren, förklarade åtalen med att om man deltar i en demonstration där det förkommer vapen och man konfronterar polisen är man medskyldig om det leder till dödsfall.

Journalisten Greg Marinovich har i detalj rekonstruerat vad som hände vid massakern. Bara 12 dödades inför tv-kamerorna, medan de flesta dog utom synhåll 300 meter bort i ett område med höga stenblock där brottsutredarna markerat varje dödsfall med sprayfärg. I det trånga området måste de flesta ha skjutits på nära håll. Obduktionerna har visat att flertalet av de 34 var skjutna bakifrån.

Pierre de Vos, jurist och grundlagsexpert vid Kapstadens universitet, kallade mordåtalen bisarra och chockerande. Han misstänkte politiska motiv, att det styrande partiet ANC – som alltmer anklagas för det yttersta ansvaret – försöker lägga skulden någon annanstans.

– Detta är ett flagrant missbruk av rättsväsendet, förmodligen för att skydda president Jacob Zuma och polisministern Nathi Mthethwa, sade de Vos.

Han sade att även om gruvarbetarna provocerade polisen kan det aldrig göra dem ansvariga för kamraternas död.

Möjligtvis kan provokationen vara en förmildrande faktor för de poliser som ställs inför rätta, om huruvida poliserna ska dömas för mord eller inte. Hittills har inga poliser förklarats misstänkta för några brott.

Justitieminister Jeff Radebe bad riksåklagaren om en förklaring medan Jacob Zuma sade att han inte tänker blanda sig i. I går meddelade åklagaren att mord- åtalen provisoriskt dras tillbaka och att alla åtalspunkter dröjer tills hela utredningen är klar.

I den upptrappade debatten läggs den yttersta skulden för massakern allt oftare på regeringen och ANC. Partiet befann sig redan i kris på grund av inre maktstrider, ständiga korruptionsaffärer och kollapsande administration ute i landets ANC-styrda kommuner. Massakern i Marikana blev därför förödande.

Populisten Julius Malema, ledare för ANC:s ungdomsförbund innan han uteslöts ur partiet tidigare i år, har snabbt plockat poäng. Malema reste genast till Marikana och har blivit gruvarbetarnas hjälte genom att attackera Zuma och hjälpa dem att göra polisanmälan.

– De poliser som avlossade skotten är inte häktade. Inte en enda. Detta är vansinne. Till och med ett fyllo kan se det, sade Malema om de 270 mordåtalen.

LÄS ÄVEN: Polis öppnade eld mot strejkande gruvarbetare