Det svenska biståndet utgör 1,12 procent av BNP, vilket innebär att Sverige är bäst i världen på bistånd. Men utbildningssektorn får en allt mindre del av kakan, och Sverige halkar efter andra länder, visar en rapport från den internationella organisationen Global Campaign for Education (GCE). Enligt den senaste statistiken utgjorde utbildningsbiståndet 8 procent av det totala svenska biståndet, medan snittet för övriga givare var 15 procent.
–Vi kan inte tolka det på annat sätt än att man har nedprioriterat utbildning och lägger biståndspengar på andra saker. Det tycker vi är alarmerande, säger Eva-Lis Sirén, ordförande för svenska Lärarförbundet.
GCE har tittat på ett antal parametrar och ger de olika regeringscheferna betyg i utbildningsbistånd. Förra året var Sverige bäst i klassen, men rasar i år ner till en femteplacering, efter både Norge och Danmark. ”Vad hände Fredrik? Det här är ett av de största tappen vi har sett i år”, skriver organisationen i betygskommentaren.
Särskilt pekar man på att den andel av det totala biståndet som går till utbildning är för låg för att motsvara de globala behoven. Dessa har ökat senaste åren. Men medan många andra länder hakat på och ökat sitt bistånd har Sverige istället hamnat på efterkälken.
Att investera i utbildning har visat sig vara en effektiv strategi för att trygga långsiktig ekonomisk tillväxt, fred och säkerhet i världen. Därför är grundskoleutbildning åt alla världens barn ett av de åtta millenniemål som FN:s medlemsländer har åtagit sig att uppnå till 2015. Men trots betydande framgångar kommer fortfarande 56 miljoner barn att fattas i skolbänkarna år 2015, om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt. Ytterligare 16 miljarder biståndsdollar skulle behövas för att uppnå målet, konstaterar GCE.
–Vi ser att finanskrisen har gjort detta ännu svårare. Det är beklagligt, för utbildning är den bästa medicinen för att lyfta människor ur fattigdom. Sverige har varit världsledande i utbildningsbistånd och har ett oerhört gott rykte internationellt. Om vi minskar på utbildningsbiståndet förlorar vi ett viktigt verktyg för att uppnå många andra mål, säger Eva-Lis Sirén.
Biståndsminister Gunilla Carlssons pressekreterare Peter Larsson bekräftar siffrorna, men vill ändå inte hålla med om att utbildning skulle ha fått en lägre prioritet.
–Under mandatperioden har vi gjort den kanske största reformeringen av det svenska biståndet någonsin och gått från 70 mottagarländer till 30, vilket inneburit att de länder som är kvar har fått mer pengar, generellt. Vi har då valt ut tre huvudsakliga prioriteringar, varav den första är klimat, den andra är demokrati och mänskliga rättigheter och den tredje är kvinnors ställning – tidigare var de många fler. Det betyder inte att vår avsikt är att nedprioritera utbildning, säger han.
Regeringen håller på att ta fram en policy för utbildningsbiståndet, eftersom en sådan i dagsläget saknas, och Peter Larsson säger att man där har lyssnat på Lärarförbundets åsikter. Samtidigt tycker han att det är ett smalt synsätt att bryta ner biståndet till sektornivå.
–Skulle man dela upp biståndet i varje underdel får du säkert hundratals olika fack. I Afghanistan har våra satsningar till exempel gått till att få fler flickor i skola, och per definition är det ytterst en satsning på mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, men i realiteten är det också en utbildningssatsning.
