”Sverige kan räkna med vårt stöd”

Publicerad: 2 juli 2009, 20.08

Frankrikes president Nicolas Sarkozy och statsminister Fredrik Reinfeldt har mycket olika uppfattningar i några centrala frågor, som till exempel Turkiets medlemskap i EU. – Jag tror på ett Europa där man inte är rädd för att debattera, förklarar Sarkozy till SvD.

SvD: I ert tal i Versailles förklarar ni att Europa efter krisen inte längre kommer att kunna fungera på samma sätt som tidigare. Vad betyder detta i praktiken? Hur ser Frankrike på Europas framtid?

President Sarkozy: Det Europa vi vill ha, det är ett handlingskraftigt Europa som engagerar sig och försvarar sina intressen och värderingar; ett Europa som tar sitt ansvar för att påverka världens gång.

Ett sådant Europa är möjligt, det har de senaste månaderna visat. Detta Europa föreslog och drev igenom G20-mötet för att bemöta finanskrisen. Samma Europa som med stora ambitioner lyckades uppnå, först i Washington och sedan i London, sådana resultat i fråga om bland annat finansiell reglering, som ingen hade kunnat vänta sig, bland annat i fråga om finansiell reglering. Det är samma Europa som fick slut på konflikten mellan Ryssland och Georgien och som engagerade sig på ett avgörande sätt under krisen i Gaza. Samma Europa som går i spetsen för kampen mot den globala uppvärmningen, tack vare paketet om energi och klimat. Och som med Lissabonfördraget äntligen står i begrepp att lösa frågan om sina institutioner.

Det är för detta handlingskraftiga Europa, som fattar beslut och tror på sig själv, som våra länder vill slå ett slag. Det svenska EU-ordförandeskapet kommer att innebära ett stort steg framåt i byggandet av detta Europa, det är jag säker på. Och Sverige kan räkna med Frankrikes stöd.

SvD: I samma tal förklarar ni att vi radikalt måste ändra vårt sätt att se på problemet med budgetunderskott. Anser ni att de europeiska regler som styr stabilitetspakten återspeglar en föråldrad budgetortodoxi?

President Sarkozy: Det är inte min åsikt. I ett Europa där sexton länder delar på en och samma valuta, och i morgon ännu fler, är den samordning och den budgetdisciplin som stabilitetspakten påbjuder absolut oumbärliga. Därför har Angela Merkel och jag flera gånger påmint om hur nödvändigt det är att återuppta dessa regler då krisen är överåtergå till dessa regler allteftersom krisen ebbar ut.

Men i den situation där vi befinner oss idag, kunde kan vi inte låtsas som om ingenting hade har hänt. En kris som den vi upplever nu leder oundvikligen till ökade underskott. Detta gäller i synnerhet i länder som Sverige och Frankrike, som erbjuder sina medborgare ett gott socialskydd och därför måste kunna möta en kraftig ökning av sociala bidrag, då aktiviteten avtar. Detta har fått länderna som deltar i stabilitetspakten att tillsammans besluta att paktens kriterier kunde ska kunna bedömas med större flexibilitet i kristider. I praktiken innebär detta att större underskott än dem som fastställts i pakten då kan tillåtas, undantagsvis och tillfälligt.

Men alla underskott är inte likvärdiga, alla har inte samma innebörd och alla har framför allt alla har inte samma följder för de offentliga finanserna. Denna extra tolerans som vi gett oss själva är meningsfull bara om den ger oss möjlighet att finansiera de underskott som är direkt beroende av krisen och upphör samtidigt som den, alltså i praktiken ökade utgifter för sysselsättningsstöd. Jag tror också att de åtgärder som vi vidtar för att bekämpa detta underskott inte får göras på bekostnad av investeringar som behövs för att modernisera ekonomin och förbättra vår framtida konkurrenskraft. De underskott som man ådragit sig under en krisperiod får under inga omständigheter användas till att finansiera det jag kallat ett "dåligt underskott", det vill säga extra strukturella utgifter, som finns kvar även då krisen är över.

Det är detta jag ville påminna om. Och det är denna filosofi som har styrt våra val sedan början av denna kris. Vi har gått in för att bemöta krisen med investeringar, för det är det bästa sättet att stödja aktiviteten idag och samtidigt förbereda vår framtida konkurrenskraft. Ingenting kan vara värre än att offra framtiden. Samtidigt har de åtgärder som vi har vidtagit för att hjälpa dem som drabbats hårdast av krisen inte lett till ytterligare strukturella utgifter. Oavsett om det gäller en bättre ersättning vid deltidsarbetslöshet, tillfälligt sänkt inkomstskatt för låginkomsttagare eller andra specifika åtgärder, har alla dessa tagits fram för att användas under krisen och alla elimineras då ekonomin åter tar fart, för det kommer den att göra.

SvD: Utifrån er erfarenhet som EU-ordförandeland: i vilken mån anser ni att EU i sitt nuvarande skick har den samstämmighet och den politiska vilja som behövs för att påverka världens gång?

President Sarkozy: Europa har den samstämmighet och den vilja som vi beslutar att Europa skall ha. Europa har alla möjligheter att bli en stormakt, men vi måste vilja det. De senaste månaderna har visat att då vi alla verkligen går in för det kan Europa göra storverk, både för sig själv och för världen. Gentemot den ekonomiska krisen, kriserna i Georgien och Gaza, samt vår tids stora utmaningar, har Europa varit en drivande kraft.

Idag har vi mer än någonsin tidigare insett att ett enat och viljestarkt Europa kan påverka världens gång. Denna entusiasm måste fortsätta, och jag är övertygad om att det svenska ordförandeskapet kommer att se till att den gör det.

För att kunna spela sin roll fullt ut måste Europa vara synligare och effektivare. Det är därför vi behöver Lissabonfördraget, som genom att införa en permanent ordförande och förstärka den höge representantens makt ger Europa ett ansikte och en röst, och som genom att generalisera regeln om kvalificerad majoritet ger unionen möjlighet att fungera effektivare med 27 medlemsländer.

Lissabonfördragets öde vilar idag i irländarnas händer. En ny folkomröstning ordnas på Irland i höst. Det är ett avgörande ögonblick under Sveriges ordförandeskap.

Det var nödvändigt att Europeiska rådet den 18 och 19 juni kom överens om de garantier som Europa kan ge Irland i fråga om fördraget, för att bemöta den oro som irländarna uttryckte vid den senaste folkomröstningen, gällande till exempel skattesystemet, försvaret eller samhällsfrågor. Det gjorde vi. Nu är det irländarnas sak att säga vad de tycker och att välja Europa.

SvD: Vilket resultat väntar ni er av den internationella klimatkonferensen i Köpenhamn? En global slutlig överenskommelse eller en utgångspunkt för ett nytt internationellt förhandlingsförfarande?

President Sarkozy: I Köpenhamn har vi möte med historien. Som vi alla vet är vi den sista generationen som kan göra någonting mot den globala uppvärmningen, innan det är för sent. Vårt ansvar är oändligt. Och när jag säger "vårt" ansvar, tänker jag inte bara på oss, de industrialiserade länderna. Jag tänker även på de stora tillväxtländerna, utan vilka vi inte kan anta denna utmaning.

I Köpenhamn måste vi ha modet att gå mycket långt, så långt det bara är möjligt. Enligt min uppfattning innebär detta att vi måste göra allt vi kan för att nå ett avtal som är världsomspännande, ambitiöst och rättvist. Världsomspännande, eftersom det bör förplikta inte bara de industrialiserade länderna utan även tillväxtländerna och förutse ett betydande stöd till de fattigaste länderna, både vad gäller reducering av de globala utsläppen och anpassning till klimatförändringen. Ambitiöst, eftersom de mål som ställs upp i fråga om reducering av utsläpp måste motsvara hotet mot vår framtid, bland annat så som detta har definierats av experterna i IPCC. Avtalet måste också vara rättvist, eftersom det bör ta hänsyn till principen om att ansvaret är gemensamt, även om de utvecklade länderna måste göra mer än utvecklingsländerna.

Europa har visat vägen genom att godkänna paketet om energi och klimat, som fastställer mål och krav av en kaliber som ännu inte har någon motsvarighet i världen. Och vi har redan sagt att vi är redo att gå ännu längre, om våra partner förbinder sig att göra en jämförbar ansträngning.

Nu måste också de andra länderna följa. Att president Obama valt att satsa helhjärtat på denna kamp ger oss ur denna synvinkel en historisk chans att övertala våra partner att engagera sig i sin tur. Jag hoppas att USA visar samma beslutsamhet som Europeiska unionen då det gäller att nå ett världsomspännande avtal som motsvarar det som står på spel. Men en sak är säker, vi har inte råd att misslyckas. Alla som sätter sig kring bordet måste vara medvetna om det. De kommande generationerna skulle aldrig förlåta oss.

SvD: Den svenska regeringen anser att Turkiet tillhör Europa och att en turkisk anslutning skulle vara en god sak för EU. Är denna ståndpunkt problematisk för era relationer till den svenska regeringen?

President Sarkozy: Absolut inte: den svenska regeringen har sin ståndpunkt, som den naturligtvis får uttrycka. Från och med den 1 juli talar den emellertid inte bara i Sveriges namn, men för alla 27 medlemsländers räkning. För sin del anser Frankrike att Turkiet bör erbjudas ett särskilt partnerskapnärmare samarbete med Europeiska unionen, men inte ett medlemskap.

På det hela taget tror jag att vi i Europa måste acceptera, i Europa, att inte alltid vara av samma åsikt om allting. Det värsta är inte att ha motsättningar, det värsta är att inte acceptera dem. Vi måste bli av med denna uppfattning om ett Europa där man bara talar bara om saker som är oproblematiska. Jag tror på ett Europa där man inte är rädd för att debattera.

Fotnot:

SvD:s intervju med president Sarkozy har genomförts skriftligen och presidentens svar återges i sin helhet.