Helmi Alnadori, 36, lämnade libyska staden Benghazi i april 2005. Han hade utbildat sig till flygplansingenjör, men försörjde sig som byggarbetare.

– Jag såg ingen framtid i Libyen. Jag ville skapa mitt eget liv. Det var svårt för min familj men de har respekterat det, säger Alnadori, i dag vice ordförande för Libyska föreningen i Stockholm.

Fram tills i våras kunde han aldrig föreställa sig att regimen skulle försvinna. Nu går han av och an hemma i lägenheten i Sundbyberg.

Han var på väg hem från svenskastudierna på Folkuniversitetet när kompisar från Libyen ringde och berättade om gripandet.

– Nu kan vi andas. Det är ett stort moment. Jag längtar efter att vara på gatorna i Benghazi, skratta och gråta och kramas med dems, äger han.

Helmi Alnadori har fortfarande sina bröder, sin syster, och mor kvar i Benghazi. När SvD träffat honom någon timme efter nyhetsflashen om Gaddafi så har han precis talat med familjen.

– De bara gråter och är lyckliga. Äntligen är detta spöke borta. På gatorna i Benghazi är det kaos, alla tutar.

Hur ser du på Libyens framtid nu?

– Framtiden ska börja i dag. Vi ska bygga och bygga och det kommer att ta tid, men det libyska folket måste ha tålamod. Jag hoppas Sverige stöttar oss för att bygga upp ett civilsamhälle igen.

Närmast har han ett schemalagt arbetspass som servitör på en restaurang i Stockholm. Sedan får han se hur det blir med firande i natt och i morgon – och längre fram, med hans engagemang för ett fritt Libyen.

Han säger att föreningen ska kontakta svenska politiker för att få hjälp och råd kring hur man bygger ett civilt samhälle.

Din egen framtid – vill du resa tillbaka?

– Det går inte att säga än. Jag och min fru måste tala med varandra. Det beslutet måste vi ta tillsammans, säger han.

SvD.se talar också med Adel Elfituri i Norrköping. Han fick beskedet via tv, han hade gått upp extra tidigt trots att han jobbar natt.

– Jag skrek av glädje, it's amazing, säger han när SvD.se når honom.

Samtidigt ringer det på andra linjen direkt från Benghazi.

– Det är min systerdotter. Hon berättar att alla dansar överallt.

Själv trodde han att det skulle ta längre tid att få fatt på den libyske diktatorn.

– Jag trodde att det skulle bli ett blodigt upplopp, att det skulle kosta mer att få bort honom och ta mycket längre tid.

Nu planerar han att resa tillbaka så fort som möjligt.

– Jag håller på att kolla resor redan i helgen. Min son ringde alldelels nyss och ville att vi skulle åka hem.

Mitt i Benghazi, står hans dotter Takwa Elfituri på en balkong. Skottlossning hörs i bakgrunden.

– Det är skottlossning av glädje. Du hör väl, skriker hon innan telefonlinjen bryts.