Ali Esbati, svenska Ung Vänsters tidigare ordförande, som numera bor i Oslo var på ungdomslägret på Utöya i går för att tala hålla ett föredrag. Mitt i genomgången, ungefär en halvtimme efter att bomben smällt inne i Oslo, började folk få sms om vad som hänt.

Efter föredraget var planen att han skulle åka in till Oslo, men det gick inga båtar och inga bussar och han fick sätta sig att vänta.

Han var i öns kafeteria när han hörde ljud som påminde smällare.

– Många trodde att det var ett skämt. Folk var överkänsliga efter att ha hört om bomben i Oslo.

Men snart kom folk springande skrikande. Någon sa åt dem att sätta sig ner eftersom det var någon som sköt. Men folk sprang ut därifrån.

Då trodde Ali Esbati inte att det verkligen var skottlossning, men när han sprang nedför sluttningen från kafeterian vände han sig om.

– När jag såg två kroppar ligga kvar på gårdsplanen förstod jag att det var på riktigt.

Nedanför sluttningen såg han en blodig tjej som var skjuten på ett par ställen, bland annat genom kinden.

– Hon trodde att hon skulle dö och pratade med utgångspunkt från det. Sen kom någon och började ge henne första hjälpen.

Tiden efter att de sprungit ut från kafeterian rörde sig ungdomarna över ön.

– Vi förflyttade oss eftersom det lät som att skotten kom närmare. Folk sprang åt olika håll.

Ett tag sökte han skydd i skogen. Långt senare hade han och några andra tagit sig till stranden in mot fastlandet. Då dök gärningsmannen plötsligt upp över huvudet på dem, på en klippa, med ett stort vapen.

– Han ropade något. ”Det är okej” eller ”det är polisen”. Och sen började han skjuta.

– Då tänkte jag ”nu är det kört”.

De hoppade i vattnet. Några sprang längst strandkatten och föll över stenarna. Några gömde sig bakom stenar. Andra simmade ut en bit i vattnet. Vissa simmade mot fastlandet.

– Men han sköt ut i vattnet också. Och han träffade.

Det har gått en natt sedan det inträffade. Det bestående intrycket var att allting tog lång tid.

– Det dröjde väldigt länge innan allt var över – två timmar. Det är en förklaring till att han hann döda så många.

Han insåg redan i går att många mist livet på ön. Men när han nåddes av nyheten om att det var fler än åttio döda kunde han inte riktigt tro på det.

– Det var verkligen chockerande och ofattbart. Det är mer än var tionde som var där.

– Nu när man släpper lite på garden börjar overklighetskänslan komma krypande. Sorgen och tanken på att det var väldigt nära att jag inte klarade mig och att det var så många som dog.