Under strider i bergen i nordligaste Burma i oktober i år bombarderade regeringsstyrkorna både lokala rebeller från the Kachin Independence Army (KIA) och civila mål med nya, högeffektiva granatgevär.

När striderna var över och KIA drivit tillbaka regeringssoldaterna lämnade dessa efter sig sex av de nya vapnen i deras arsenal – och det visade sig vara en M-3, en av de senaste exportmodellerna av Carl Gustaf, ett svenskt 84 mm granatgevär.

Detta bekräftas av Sebastian Carlsson, presschef på Saab:

– Efter att ha sett bilderna har vi rapporterat ärendet till den ansvariga myndigheten, Inspektionen för strategiska produkter, som hanterar frågan. Vi kommer att bistå ISP vid behov i deras arbete. Vi ser allvarligt på att en av våra produkter har hamnat i Burma, säger han.

En ansenlig mängd granater fanns också bland det som de burmesiska soldaterna inte fick med sig då de retirerade från området. Bilder på de svenska vapnen togs av den burmesiske frilansjournalisten John San Lin.

– Vi vädjar till den svenska regeringen om att undersöka hur de svenska vapnen hamnade i den burmesiska arméns händer, säger Zawng Hra, ordförande för KIA:s politiska gren, Kachin Independence Organization, till SvD i rebellernas högkvarter i Kachinbergen.

Zawng Hra, nu 74 år gammal, slöt sig till rebellrörelsen 1963 och har varit i norra Burmas skogar och berg sedan dess.

40

länder, minst, har köpt granatgeväret Carl Gustaf. Det har använts i krig i bland annat Kambodja, Sri Lanka, Afghenistan, Indien, Irak, Burma och Falklandsöarna.

Burma är sedan länge underställt ett vapenembargo från EU och den allmänna situationen i landet – inbördeskrig, förtryck av mänskliga rättigheter – skulle också göra det omöjligt för den burmesiska regeringen att köpa vapen från Sverige. Just den här nya, lättare modellen av Carl Gustaf som väger bara nio kilo, till skillnad från den gamla som väger 13 kilo, har hittills exporterats bara till ett fåtal länder, i Asien endast till Burmas grannar Thailand och Indien.

– Vi anklagar ingen, säger Zawng Hra. Vi vill bara ha klarhet i den här frågan.

Det är inte första gången Carl Gustaf dyker upp i Burma. 1983 avslöjade jag i den danska tidningen Information att Sverige då sålt granatgevär direkt till Burma, i strid mot svensk lagstiftning. Efter avslöjandet inställdes den svenska exporten och efter några års strider mot både etniska och kommunistiska rebeller tog ammunitionen slut.

Men 1989 användes Carl Gustaf igen mot karenfolkets gerilla, en annan etnisk motståndsrörelse i Burma. Den burmesiska armén hade då enligt både europeiska och asiatiska underrättelsekällor fått nya granater levererade från Singapore. Granaterna var tillverkade under licens i Singapore men enligt avtalet med Sverige inte avsedda för export till andra länder. Singapores myndigheter förnekade då att de brutit mot den svenska lagen och vidareexporterat ammunitionen till Burma.

Nu, 23 år senare, har den burmesiska armén åter tillgång till både granatgevären och nya granater, men när John San Lin konfronterade befälhavaren för den burmesiska arméns norra kommando i Kachinstaten, general Tun Tun Naung, med bilder på de svenska vapnen förnekade han all kännedom om dessa och deras ursprung. ”Jag vet ingenting”, sade han.

Inbördeskriget i Burma har pågått i årtionden, men under det senaste året har regeringen ingått eldupphörsavtal med flera rebellarméer, dock inte KIA som med 8000 män och kvinnor i vapen är en av de största. De kontrollerar stora områden i Kachinstaten och har hittills vägrat gå med på regeringens erbjudanden om eldupphör – så länge som de avtalen inte också innebär politiska eftergifter. Just nu rasar strider i östra Kachinstaten. Omkring 50000 civila har flytt och vistas nu i temporära läger utefter gränsen mot Kina.