WASHINGTON Byggföretaget som söker folk har satt upp en skylt med reglerna:

”Vi förbehåller oss rätten att avslå sökande som avtjänat ett fängelsestraff de senaste fem åren eller häktats för två eller fler mindre förseelser.”

En av männen i kön, Anthony Williams, bekräftar att han varit internerad men att det var längesedan.

– Det gäller oss alla, för titta hur många som har skägg, säger han bara på halvt på skoj om att män slutar raka sig när de frisläppts ur fängelser där skägg är förbjudet.

Just detta företag, GW Peoples, presenterar sig som ”minoritets- och kvinnligt ägt” och åtar sig uppdrag inom kollektivtrafiken, som tunnelbanan i Washington. Männen i kön till bordet där ansökningarna tas emot har hört att det handlar om 60–70 jobb, med skapliga 20 dollar i timmen i lön, men också med risk att det bara blir tillfälliga påhugg på några veckor.

Anthony Williams intygar att det är tufft på arbetsmarknaden och berättar att han för tillfället lever på handikappbidrag efter en knäoperation. Ett par av de andra som hoppas på napp, Mordecai King och Jamal Jackson, framhåller att utbildning är viktigare än någonsin men att det inte alltid räcker. Jamal Jackson bor hos släktingar och Mordecai King är just nu permitterad från stort kommunikationsföretag.

– För folk utan jobb är det ingen skillnad om det är lågkonjunktur eller inte, säger Mordecai King.

Men Mordecai King vill inte klaga på Barack Obama.

– Han är syndabock just nu för allt som går dåligt i Amerika.

Svårigheterna för svarta män på arbetsmarknaden ter sig omöjliga att övervinna: en stor andel figurerar i brottsregistret, färre har collegeexamen, de välbetalda arbetstillfällena i tillverkningsindustrin fortsätter att krympa och, akut just nu, redan genomförda och väntade neddragningar i offentliga sektorn.

Det senare är ett dråpslag även av ett annat skäl, nämligen att federala och delstatliga arbetsgivare har tvång på sig att följa anti-diskrimineringslagarna.

Många jobb i Washington-området med stor svart befolkning återfinns just i federala förvaltningen eller inom postverket USPS som utfärdat massvarsel.

Ingenstans var glädjen och förhoppningarna större än bland de svarta väljarna i november 2008. Hela 95 procent röstade på mannen som blev USA:s förste svarte president. Barack Obama, med svart far och vit mor, undviker i allmänhet den infekterade frågan om ras.

Obama delar förvisso den lite glidande gångstilen och intensiva basketintresset med svarta män men symboliserar annars de ideal som efterlyses även i den interna svarta debatten: skötsam, universitetsutbildning, giftermål, familjefar, ambitioner, politiskt engagemang.

Stödet för Obama förblir solitt i den svarta väljarkåren, sådär 90 procent, men två välkända kommentatorer – professor Cornel West och radioprataren Tavis Smiley – reste nu i sommar runt på en ”Fattigdomsturné”. De hävdar att Obamas eftergifter i budgetspelet med republikanerna är oförlåtliga och att det sociala skyddsnätet som infördes av tidigare demokratiska presidenter hotas.

– Vi vill att han ska angripa fattigdomen. Han pratar – men han måste också skrida till handling, säger Cornel West om vad som skulle krävas för att de ska avsluta kampanjen.

West och Smiley deltog tillsammans med det övriga svarta etablissemanget i kongressblocket Black Caucus årliga sammandragning i Washington nyligen. Obama var huvudnummer på den avslutande banketten där han visade prov på takter som kan behövas i valrörelsen bästa år:

– Jag förväntar mig att ni alla ansluter er till mitt tåg. Ta av er tofflorna. Sätt på er marschkängorna. Sluta klaga. Sluta grumsa. Sluta gnälla! manade Barack Obama.

En gammal stridsfråga i den afroamerikanska debatten gäller huruvida de bröder och systrar som lyckats gör tillräckligt för de mindre lyckosamma, i ghettona och på landsbygden i Södern där fattigdom förblir lika ingrodd som alltid.

Tavis Smiley belyser i sin nya dokumentärserie Too important to fail (med vidhängande e-bok) hur unga svarta killar åsidosätts redan i skolan. Endast hälften av dem går ut high school, något som är ett krav för att komma ifråga för de allra flesta jobb.

– Det är en skamfläck för hela landet, säger Cornel West med ett röstläge som pyr av vrede över det bristande ledarskap som tillåter detta att fortsätta – och att 2,5 miljoner svarta män hamnat i det träsk som kallas ”fängelse-industrikomplexet”.