TUNIS Det finns en hoppfullhet bland människor på gatorna i Tunis efter den historiska omvälvelsen. Inget kan bli värre än vad det har varit, säger en äldre, välbeställd man som man inte skulle ta för demonstrant i första taget.
Men nyckelposterna i den nya interimsregering som presenterades i går är svårsmälta namn för många tunisiska oppositionella. Övergångsregeringen, vars främsta uppgift blir att förbereda nya president- och parlamentsval, leds av Mohamed Ghannouchi, som också var den störtade Ben Alis premiärminister.
Oppositionsledaren Moncef Marzouki, som planerar att återvända från sin exil i Paris i dag, har i en SvD-intervju avfärdat Mohamed Ghannouchi som den forne ”diktatorns servile premiärminister” och som ”ett oacceptabelt namn”.
Några av Ben Alis handgångna män, som chefen för hans tidigare presidentgarde, har gripits de senaste dagarna. Men i interimsregeringen har finansministern, försvarsministern och inrikesministern lyckats övervintra trots att deras forne ledare är utkastad i en revolution där armén ställde sig på demonstranternas sida.
Några ledare från den tillåtna men tidigare förtryckta oppositionen har fått ministerposter: Mustafa Ben Jafaar, ledare för Forum Démocratique, vars parti är medlem av socialistinternationalen, och Nejib Chebbi, ledare för PDP (Parti Démocratique Populaire).
Frågan är också vad som händer när exilledarna återvänder. Moncef Marzouki tänker ställa upp i presidentvalet. Rachid Ghannouchi, ledare för det islamiska partiet Nahda (Pånyttfödelse) överväger att ta plats i interimsregeringen om han blir tillfrågad.
Att hålla val inom två månader är dock en extremt kort tid om tunisierna ska hinna bilda sig en uppfattning om vad oppositionspartierna står för.
–Hur ska vi kunna uttala oss om dessa namn efter 23 år av censur? Vi tunisier vet inget om dessa oppositionspolitiker, säger en tunisisk ingenjör som jag träffat i planet från Paris till Tunis.
Mohamed Ghannouchi från det styrande RCD – ej att förväxla med namnen från Nahdapartiet – har utlovat pressfrihet och frigivning av politiska fångar. Som ett bevis på att något har hänt kan jag utan vidare koppla upp mig på flera olika människorättsorganisationers sajter, vilka var blockerade när jag var i Tunisien senast.
En nystartad radiokanal berättar att Ben Alis hustru Leila Trabelsi ska plundrat centralbanken på guld innan hon flydde landet. Och det finns en person som alla jag möter talar respektfullt om: arméchefen Rachid Ammar.
–Det var han som räddade oss från blodbadet. Han vägrade skjuta på demonstranterna och stod på folket sida, säger ingenjören innan vi skils strax innan utegångsförbudet infaller klockan 18 i Tunis.
