ANAND, GUJARAT Klockan har just passerat 10 när Dr Patel anländer. Vid kliniken är aktiviteten intensiv. Medicinsk personal i ljusa och marinblå kläder springer fram och tillbaka, ropar ut namn och bär runt på mappar. Hallen är full av kvinnor i saris, i klara färger, och män och kvinnor i västerländska kläder. Besökarna är av två kategorier: de som desperat söker en egen bebis och de som desperat försöker ta sig ur fattigdom och ge sina barn hopp om och möjligheter till ett bättre liv.

För kunderna är priset en av de mest attraktiva aspekterna av surrogatgraviditeter i Indien. De flesta av Dr Patels kunder är från USA, Kanada och Europa. Även om det på många håll i västvärlden är tillåtet med surrogatgraviditeter kan det där kosta upp till 635 000 kronor. Vid Dr Patels Akanksha Infertility Clinic, inklämd på en trång gata mitt i staden Anands kaotiska marknad, i Gujarat, kostar det ungefär en tredjedel av en sådan summa.

För surrogatmammorna som får mellan 42 000 och 50 000 kronor av kliniken motsvarar pengarna flera års inkomst, vilket betyder en snabb väg ut ur fattigdom. När maken till 32 år gamla Ranju Rajubhai ådrog sig svåra brännskador i en olycka 2007 kunde han inte längre arbeta och de upplevde att en surrogatgraviditet var svaret på deras problem.

- Jag tänkte att det var en bra handling: jag utför ett arbete och paret får ett barn, säger Ranju Rajubhai som ska föda en surrogatbebis om en månad.

Liksom alla kvinnor som skrivit kontrakt med Dr Patels klinik kommer Ranju Rajubhai att få minst 42 000 kronor, vilket motsvarar sju år av hennes mans tidigare lön.

- Jag vill betala en operation för min mans brännskador. Och så vill jag köpa ett hus och det kostar mellan 700 000 och 900 000 rupier nuförtiden (omkring 10-12 000 kronor). En graviditet är inte tillräckligt för allt detta så jag funderar redan på att komma tillbaka, säger hon.

Ranju Rajubhais berättelse är vanligt förekommande i “surrogathuset” där hon bor med 39 andra gravida surrogatmammor från liknande bakgrunder.

Huset ägs av Dr Patel och är beläget tio minuter från kliniken.

Med två till tre järnsängar i varje rum ger det intryck av en sjukhussal. Surrogatmammorna är klädda i lediga, färgglada klänningar och sitter, ligger eller sträcker på sig medan de tittar på TV eller pratar med varandra. I ett rum hänger en bild av ett krypande barn med orden ”Tiden att vara lycklig är nu”.

Majoriteten kvinnor är surrogat för andra gången och kommer att föda genom kejsarsnitt.

- Vi måste skära upp våra magar för att få pengar, säger Anjuman Pathan, en rättfram 30-årig surrogatmamma med mörka ögon. Det är inget dåligt med det, eller hur?

Anjuman Pathan starka anmärkning ger en vinkning om surrogatmammornas känslovärld och det pris de betalar för att nå sina drömmar om socialt avancemang. Visserligen är medgivande från surrogatens make och närmsta familj en förutsättning vid Dr Patels klinik, men nästan alla kvinnor döljer surrogatgraviditeterna från samhället och grannar av rädsla för social utfrysning.

Tiden som surrogatmammorna tillbringar tillsammans skapar ett starkt systerskap. De njuter av den vila och omvårdnad de inte hade under sina egna graviditeter men måste samtidigt stå ut med att deras frihet begränsas och att bo långt ifrån män och barn. Ett obligatoriskt krav är att kvinnorna under hela graviditeten är instängda i surrogathuset. Deras familjer får besöka dem på söndagar men surrogatmammorna får inte lämna lokalerna förutom för regelbundna läkarundersökningar eller för akuta familjära situationer.

- När jag gick dit såg jag kvinnorna som bara låg där hela dagen, säger Kantibhai Motibhai, make till Shardaben som gått igenom två surrogatgraviditeter. De gör inget annat än att räkna dagarna tills de är tillbaka hemma igen. Men jag antar att det fungerar. Vårt huvudintresse var pengarna, deras är babyn.

Shardabens två surrogatgraviditeter har gett paret möjlighet att hyra åkerjord och tjäna pengar från jordbruket. De har också köpt en motorcykel och bufflar vars mjölk de säljer. Dessutom har de investerat i sina barns skolgång och öppnat ett bankkonto för besparingar. Som andragångssurrogaten Diksha Gurunga ställer det:

- Du måste förlora något för att tjäna och det vi tjänar är mycket större än det vi förlorar.

Vi måste skära upp våra magar för att få pengar. Det är inget dåligt med det, eller hur?

Anjuman Pathan, 30-årig surrogatmamma.

För kvinnorna som kommer till kliniken i sökande efter en bebis är verkligheten en helt annan. Även om de också kommer dit som en sista lösning.

- Jag skulle kunna gå och plocka upp en bebis från gatan, det är den typ av desperation som kommer med barnlöshet, säger 38-åriga Jennifer, en lång och blond amerikansk kvinna med fem missfall bakom sig.

Robyn Wright är 38 år och driver en liten skönhetssalong i Wilson Wyoming. Hon har en 14-årig dotter från sitt första äktenskap. En månad efter förlossningen drabbades hon av en blödning i livmodern, vilket gjorde att hon tvingades operera bort den. Några år senare mötte hon Jason som är guide vid en nationalpark och tjänar runt 150 dollar per dag. Paret medger öppet att de inte föddes rika men till skillnad från många andra inte heller lever på kredit. När de insåg att en surrogatgraviditet i USA skulle vara ekonomiskt omöjligt samlade Robyn och Jason Wright sina besparingar och reste till andra sidan jordklotet för att fullfölja sin dröm om ett gemensamt biologiskt barn.

Förutom kostnadsskillnaden säger Dr Patel att de lagar som reglerar surrogatgraviditeter i USA också är för mycket till surrogatmammans fördel.

- Det finns så många fall med surrogatmammor som utövar utpressning mot de genetiska föräldrarna. Hon vägrar kanske ge dig barnet och om du inte betalar så får du inte ens se det. Utländska par har skrivit till oss och sagt att de rättsliga skyldigheterna är för stora i USA. Även om man betalar mycket pengar är man inte säker på att få hålla i sin bebis, något som Indien har sett till.

På kliniken står också tre hoppfulla nordamerikanska kvinnor som söker surrogatmammor för att bära deras barn. De är översvallande över en liten europeisk bebis som just fötts – ett bevis på att deras drömmar också kan förverkligas.

- Det här är inget perfekt system, men sett till omständigheterna så hjälper Dr Patels klinik definitivt till att skapa mirakel, säger Fatima, en indisk-kinesisk kvinna från Kanada.

Läs även om Robert och Fredrik Skoglund som fick barn med hjälp av en indisk surrogatmamma.