I Saddam Husseins hemstad Tikrit demonstrerade i går sunniaraber mot det grundlagsförslag som slår fast att Irak är ett land med ”många etniciteter, religioner och sekter”. Demonstranterna i Tikrit håller fast vid Baathpartiets gamla bekännelse till arabnationalismen och dömer ut författningsförslaget som en ”sionistisk-amerikansk-iransk” skapelse.
Både arabiska och kurdiska ska hädanefter bli Iraks officiella språk och landets forna härskare, de Saddamtrogna baathpartisterna, ska hindras från att få höga statliga ämbeten, om konstitutionen går igenom vid folkomröstningen den 15 oktober.
Detta, tillsammans med skrivningarna om att Irak ska bli en federal stat, spär på sunniarabernas farhågor om att inte bara kurderna i norr tänker hävda sitt självstyre utan att på sikt även shiiterna kan komma att skapa autonoma delstater i den oljerika södern. Det skulle ge ett rumphugget, i praktiken delat Irak där oljekällorna, enligt skeptikerna, kan hamna under kurdisk och shiamuslimsk kontroll.

Flera av de 15
sunniarabiska ledamöterna i författningskommittén dömer nu ut författningsförslaget och uppmanar sitt folk att säga nej vid omröstningen i oktober.
- Det här kommer att leda till mer våld, varnade Saleh al-Mutlaq, sunniarabisk ledamot av författningskommittén, inför tv-kamerorna i Bagdad i går.
Från Kairo förklarade Arabförbundets generelsekreterare Amr Moussa, tidigare Egyptens utrikesminister, att konstitutionen utgör ”ett recept för kaos”.

Även om sunniaraberna utgör mindre än en femtedel av Iraks blandade befolkning har de makt att stoppa grundlagsförslaget. Om två tredjedelar av befolkningen i tre av Iraks 18 provinser säger nej i oktober så faller förslaget - och det betyder en repetition av den process landet just har gått igenom, med ett nyval till provisoriskt parlament som i sin tur ska utse en ny författningskommitté. Det är ett scenario som ökar risken för ett inbördeskrig, där också Iraks många grannländer kan bli djupt involverade.
Kurdiska och shiamuslimska företrädare påpekar att
alla folkgrupper har tvingats kompromissa om grundlagsförslaget och att ingen part är helt nöjd med alla artiklar i konstitutionen - även om sunniaraberna har flest invändningar. Problemet är också osäkerheten om vem som är rättmätig talesman för sunniaraberna. Kurderna har sina stora partier, PUK och KDP, och de religiösa shiamuslimerna har sin prästerliga hierarki (marjaiya på arabiska). Men vem kan med all rätt göra sig till sunniarabernas företrädare? heter det.
Ett av de största sunniarabiska partierna, Iraks islamiska parti, antyder att det kan komma att stödja författningsförslaget förutsatt det görs vissa ändringar - men utsikterna till sådana är små.

USA:s president George W Bush kallar det 25-sidiga dokumentet för ”ett genombrott” men noterar att folkomröstningen kan leda till nya våldsutbrott.
För Washington, liksom för Iraks sekularister, är skrivningarna om att ”islam är Iraks statsreligion och en grundläggande källa till lagstiftning” ett bakslag. Ingen lag ska kunna stiftas som strider
mot ”islams oomstridda lag”.
Hur dessa ”oomstridda” lagar ska tolkas i praktiken kommer irakierna att få slita sitt hår över i framtiden. Det gäller särskilt för familjerätten som inte längre blir en och densamma för alla utan som i stället ska hänföras till religion eller etnicitet.