Genom att återigen testa en kärnvapenladdning har Nordkorea, än en gång, utmanat världssamfundet. USA, Storbritannien, Japan, Ryssland, alla protesterar. Den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån hävdar å sin sida att sprängningen var en ”inspiration” för armén och folket i uppgiften att bygga ett ”välmående och starkt socialistiskt samhälle” år 2012. Då blir det 100 år sedan Nordkoreas grundare, den ”store ledaren” Kim Il Sung, föddes.

Även om det året är betydelsefullt i ett propagandasammanhang är det minst lika viktigt för Kims son och arvtagare, den ”käre ledaren” Kim Jong Il, att demonstrera sin styrka. Förra året fick han en stroke och var inte synlig i offentliga sammanhang på flera månader. Han är nu 67 år gammal och vill visa att han fortfarande leder landet, i krig och i fred, och det med tanke på att andra familjemedlemmar förväntas ta över när han väl är borta.

Men det finns också andra anledningar till Nordkoreas fixering vid kärnvapen. Efter andra världskrigets slut återvände tusentals koreanska arbetare från den tidigare kolonialmakten Japan och många av dem kom från fabriker i Hiroshima, som USA atombombat under krigets slutskede. De berättade för Kim Il Sung om den stora ”domedagsbomben” som USA hade. Några år senare bröt Koreakriget ut, och USA övervägde att använda taktiska kärnvapen mot Nordkorea.

Redan i mitten på 50-talet sändes de första teknikerna till Sovjetunionen för att studera kärnfysik och ett halvt sekel senare, i oktober 2006, sprängde Nordkorea sin första kärnvapenladdning. Den kom också i ett läge då den nordkoreanska ledningen var oroad över att bli nästa amerikanska måltavla efter Irak. Den dåvarande presidenten George W Bush hade redan 2002 buntat ihop Nordkorea med Irak och Iran som ”ondskans axelmakter”. Den nordkoreanska armén är visserligen en av världens största, men dess över en miljon man är utrustade med gamla vapen, det finns knappt bensin för stridsvagnarna och lastbilarna. Piloter i flygvapnet får bara ett par timmars övningsflygning om året på grund av energibristen. Från deras egen synvinkel ser den nordkoreanska ledningen kärnvapen som sin enda livförsäkring och med tanke på att relationerna med Sydkorea försämrats under dess nuvarande president Lee Myung Bak vill man vara beredd på det värsta.

En tredje anledning till Nordkoreas beteende anses vara ren utpressningspolitik. Varje gång Nordkorea skramlat med vapnen - missiler eller atombomber har omvärlden till slut erbjudit frikostigt bistånd i utbyte mot att landet upphör med sådana provokationer. Och Nordkorea lider akut brist på både mat och energi.

De nordkoreanska ledarna inser säkert att ett anfall mot Sydkorea eller den traditionelle fienden Japan skulle innebära slutet på regimen.

Reaktionen från omvärlden, och i synnerhet USA, skulle bli ödesdiger. Så någon direkt fara för omvärlden finns knappast – men det anses oroande nog att Nordkorea spelar sitt kärnvapenskort även om det främst rör sig om inrikespolitiska hänsyn och utpressing på det internationella planet. Ett illa genomtänkt beslut, eller en okontrollerbar officers handlingar, skulle få förödande konsekvenser.