MEXICO CITY PRI:s kandidat anför själv talkören med armen pumpande i luften: ”Peña presidente! Peña presidente! Peña presidente!”. Under Enrique Peña Nietos kraftfulla tal – med löfte om en bättre framtid för alla mexikaner – råder segerrusig stämning.

Alla mätningar tyder på att den 45-årige exguvernören i delstaten Mexiko vinner med bred marginal över det sittande Pan-partiets Josefina Vázquez Mota och vänsterkandidaten Andrés Manuel López Obrador i PRD.

Men publiken på just detta kampanjmöte råkar symboliskt nog bestå av medlemmar i några av de starka fackföreningarna. De ingick i PRI:s – Institutionella Revolutionära Partiets – korporativistiska maktutövning med hårdhänt röstfiske, allmosor till de fattiga, korrupta statliga kontrakt och garanterat välfyllda bankkonton för topparna.

Demokratiseringen och moderniseringen i Mexiko inleddes under 1990-talet och resulterade i en seger för Pan-partiet år 2000. Ett villkor för att den processen nu ska kunna fortsätta anses vara att även fackets makt bryts och en nyckelfråga är huruvida Peña Nieto kan genomdriva detta.

Enorma summor har plöjts ner under den korta intensiva valrörelsen som officiellt slutade igår. Plakat hänger överallt och på så gott som varenda husvägg i såväl Mexico City som ute i landet har kandidaternas namn målats i bjärta färger.

På ett valmöte med vänsterkandidaten López Obrador ser åhörarna helt annorlunda ut. Det är Mexikos underklass som vallfärdat till staden Tlazcalas stora torg, zócalo, omgivet av vackra upprustade hus. Många bär arbetarpartiet PT:s röda flaggor. Händer sträcks entusiastiskt ut mot AMLO, som Obrador kallas, när han anländer till vad som visar sig bli mer än en timmes tal, med retorik om högre löner, bättre förmåner, krafttag mot korruptionen.

–AMLO har inte en chans. Han alienerade många i valet 2006 men i ännu högre grad för att Nieto Peña är en sådan ångvält och dominerar en kritisk väljargrupp som stödde AMLO då, nämligen befolkningen i Stor-Mexico City, säger Luis Rubio i tankesmedjan Cidac.

Efter två Pan-presidenter, Vicente Fox och Felipe Calderón, har Josefina Vázquez Mota haft svårt att formulera ett övertygande budskap. Det är mest utslätade slogans som att ”Hon vore den bästa” och ”En kvinna håller ord”. När hon höll sitt sista valtal i Mexico Citys tjurfäktningsarena i lördags var det, återigen, inför en annan klass mexikaner – från lägre medelklass och uppåt, fast också små grupper av kvinnor som satt tillsammans.

– Mexiko i sig är redo för en kvinnlig president, men de flesta väljare anser att Calderón misslyckats med att lösa två av landets allvarligaste problem – dels ekonomin med fattigdom och arbetslöshet, dels otryggheten och knarkvåldet, påpekar Enrique Cuna Perez, professor vid universitetet UAM.

Alla håller inte med om att machokulturen skulle ha avtagit så till den grad, vilket möjligen bevisas i att höjdarna i partiet inte stöttat Vázquez Mota. Men vad värre är, hennes kampanj får underbetyg och det är för sent för henne.

– Det bästa vore en vinnare av Peñas politiska kaliber med Josefinas idéer, säger Luis Rubio som också konstaterar att Peña säljer det som mexikanska väljare vill ha – en effektivare förvaltning, inte demokrati.

Det finns osäkerhetsfaktorer. Andelen väljare som inte bestämt sig är stor, runt 40 procent enligt en uppskattning. Inte mindre än 23 miljoner (i en befolkning på 114 miljoner) röstar för första gången i år. I den senare gruppen sprider sig en revolt via sociala medier. De kallar sig ”Yo soy 132”, Jag är 132, och protesterade i första hand mot favoriseringen av Peña Nieto i tv-koncernen Televisa.

– De kör ut det de vill köra ut. Det är hög tid för en verklig demokrati med insyn och tillgång till korrekt information, menar Marco Cabildo som säljer t-shirts i ett stånd på AMLO- mötet.

Yo soy 132-rörelsen väcker, möjligen överdrivna, associationer till massakern på studenter under PRI-eran 1968, liksom till Occupy Wall Street.

Någon partipreferens är inte uttalad men Peña Nietos krympande opinionssiffror på sluttampen härrörs till protesterna – och också vad han lämnade efter sig i staten Mexico samt att han har två utomäktenskapliga barn med två olika kvinnor. Hans första fru avled och han är nu gift med en glamorös tv-stjärna.

Felipe Calderón, som inte tillåts ställa upp igen, har aldrig åtnjutit majoritet i kongressen vilket Peña Nieto troligen kan räkna med. En del bedömare påpekar att det äntligen skulle bidra till att reformer kan påskyndas. Lika vanliga är varningar om att Peña Nieto, som inte har rykte om sig att vara någon djuping, bara blir en marionett som PRI-toppar kan utnyttja för att gå tillbaka till gamla goda tider.

Det återstår för Peña Nieto att visa att han leder ett ”nytt PRI”.