Alaskaguvernören Sarah Palin gjorde ju en rivstart som politiker på nationell nivå under det bejublade talet på partikonventet i början av september. Hennes närvaro mångdubblade publiken på John McCains valmöten och entusiasmen sjöd bland kärnväljare – och bland en del kvinnor som lagt sin röst på demokraten Hillary Clinton i primärvalen.

Veteranen Joe Biden med 36 år i senaten framstod plötsligt som mossig och väl fast i Washingtonträsket.

Han försvann snart iväg på turnéer i trakter med mycket vita ­arbetarklassväljare där ­Barack Obama visat sig ha bräckligt stöd och då och då uppmärksammades någon fadäs – som när han sa att Hillary Clinton skulle varit en lika bra, om inte bättre, vicepresidentkandidat än han själv.

Sarah Palins kometfärd kan ­redan ha nått zenit. Den första av hittills få tv-intervjuer gick skapligt men i den andra, med Katie ­Couric i CBS som utfrågare, gav hon ytliga svar som exempelvis detta:

–Betänk våra säkerhetspolitiska göranden och låtanden med Ryssland nu när Putin sticker upp sitt huvud och dyker upp på amerikanskt luftrum. Var, vart beger de sig? Jo, till Alaska, rakt över gränsen. Det är från Alaska som vi skickar ut dem som ska se till att ett öga hålls på denna mäktiga nation, Ryssland, för att de befinner sig nästgårds till vår stat.

Satirikern Tina Fey i tv-programmet Saturday Night Live har också bidragit till att öka skepsisen mot Palin med sina ­bejublade sketcher och CNN skickade ut en reporter till en ­liten ö i Berings sund varifrån man faktiskt skymtar rysk mark. Bland politiska kommentatorer på vänsterkanten nickar man ett vad-var-det-vi-sa?

Men även en del konservativa tyckare instämmer, exempelvis David Frum som i en intervju med New York Times konstaterade att hon ”bevisat, kanske ­oåterkalleligen, att hon inte är mogen för presidentskapet”. Men debatten ikväll kan ändra på detta. Palin gjorde väl ifrån sig i debatter i guvernörsvalet i Alaska och har nu hårdtränat i flera dagar med samma lag som för­beredde McCain för hans debatt mot Barack Obama. Joe Biden måste passa sin tunga, samtidigt som han inte får framstå som nedlåtande eller bufflig mot en kvinna.

Till vardags har vicepresidenten endast ett formellt uppdrag, som ordförande i senaten och utslagsröst om det väger 50-50. Men först Al Gore och sedan Dick Cheney har vidgat reviret av­sevärt, med egna intresse- och ­ansvarsområden.

Annars lyder ju talesättet ”ett hjärtslag från presidentämbetet” eller att vicepresidenten ska stå redo och tillträda ifall presidenten avgår, blir svårt sjuk eller avlider. Senaste skedde det 1974 när Gerald Ford efterträdde den misskrediterade Richard Nixon, och dessförinnan 1963 när ­Lyndon Johnson svor presidenteden på flygplanet med den mördade John F Kennedys kista ombord.