Segersiffrorna för Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) blev högre än några opinionsmätningar hade visat och överträffade sannolikt partiets egna allra vildaste förväntningar. Partiet kan fortsätta att regera på egen hand.

Resultatet kan inte tolkas på annat sätt än att turkiska folket vill ha fortsatta ekonomiska och sociala reformer, fördjupad demokrati och ett närmande till EU. AKP är det enda parti av betydelse som stått för den linjen.

- Vi ska fortsätta arbeta hängivet för att uppnå EU-målet, sade premiärminister Recep Tayyip Erdogan mycket riktigt i ett bejublat segertal i partihögkvarteret.

Partiet tappar dock mandat, eftersom tre partier klarade tioprocentsspärren, mot bara två stycken för fem år sedan. Dessutom får det nya parlamentet många fler formellt oberoende ledamöter än efter valet 2002.

Kurdiskt genombrott

Årets val innebär inte bara att AKP etablerar sig som ett av de starkaste partierna i turkisk historia. Det innebär också ett politiskt genombrott för den stora kurdiska minoriteten.

Tioprocentsspärren infördes av den avgående militärregimen 1982 för att hålla framför allt kurder ute ur parlamentet. Först i år insåg kurderna att de aldrig skulle ta sig över den orimligt höga tröskeln och satsade på en ny taktik. Genom att ställa upp sina kandidater som formellt partilösa, för vilka ingen tröskel gäller, lyckades Demokratiska samhällspartiet (DTP) få in preliminärt 23 representanter i parlamentet.

Den svenskkurdiske debattören Kurdo Baksi jublade i en e-postkommentar till TT.

”Jag är oerhört glad att medborgarna i Turkiet röstat för de demokratiskt sinnade krafter som vill närma sig EU, lösa kurdfrågan med fredliga medel och minska militärens makt”, skrev Baksi.

Stärkt mandat

Söndagens val hade tidigarelagts med över tre månader på grund av den konfrontation som uppstod i april mellan AKP och militärledningen. AKP ville utnyttja sin demokratiska rätt som majoritetsparti till att få sin kandidat, utrikesminister Abdullah Gül, vald till president, vilket militären med stöd av Författningsdomstolen och det militärtrogna Republikanska folkpartiet (CHP) saboterade.

Braksegern väntas ge AKP självförtroende att gå vidare med reformarbetet och ny energi i EU-förhandlingarna. Kanske har det starka demokratiska mandatet också gett regeringen mod att stå emot militärens påtryckningar och på nytt föra fram en egen presidentkandidat.

I våras lyckades ”kemalisterna”, de partier och organisationer som säger sig slå vakt om Turkiets sekulära författning, få ut hundratusentals människor på gatorna i demonstrationer mot AKP-regeringen.

I söndagens val visade det sig vad de riktiga massorna tyckte. AKP fick fler röster än alla de dominerande ”sekulära” partierna tillsammans.

I alla sju regioner i Turkiet ökar AKP kraftigt från förra valet, och i de sydöstra provinserna stod kampen helt mellan AKP och DTP:s ”oberoende” kandidater. Övriga hade inte en chans.