Det är många SvD-läsare som vill dela med sig av sina minnen av Pavarotti.

”Radio Stockholm hade för många år sedan en tävling - bästa pastareceptet. Pastan tillagades vid Pavarottis besök och jag fick två biljetter till hans konsert. En fin sommarkväll på Stadion och en fantastisk ”andra akt”. Fina minnen”, skriver Axel.

”Stockholms Stadion juni 1999. Tillsammans med cirka 19 000 andra förväntansfulla satt jag där. Ståtlig och grann som en renässansfurste gjorde Pavarotti entré. Den vita näsduken lätt tryckt mot munnen. Något svajande på rösten, men med stor inlevelse och värme bjöd ”Il Maestro” oss på en kväll att minnas - med litet vemod, men med mycket, mycket värme”, skriver Tekla.

Pavarotti var stor - på mer än ett sätt enligt SvD:s läsare.

”Han var inte vacker - en tröst i denna utseendefixerade tid att också fula och tjocka människor kan nå framgång”, skriver en läsare.

”Han var en fantastisk man. Stor på så många sätt och med ett stort hjärta och en stor röst. Han kommer att bli saknad av så oerhört många”, skriver Betty B och får medhåll av signaturen Surt sa räven:

”Pavarotti var stor rent kroppsligt - men hans röst var ännu större! Jag har hört honom ”live” två gånger i Globen - det var underbart. Tack och lov att alla fina inspelningar finns kvar”.

Hyllningarna fortsätter.

”Den störste tenoren, näst Jussi Björling, har gått ur tiden. Världen har blivit oerhört fattigare utan Pavarotti. Tack för att Du skänkte världen underbar njutning med Din sång”, skriver B.

”Pavarotti förde verkligen operan bortom den ibland så trångsynta gränserna som finns mellan operan och populärkulturen. En stor sångare och diva”, menar Noctivagus.

Men det är inte alla som tycker att Pavarotti tillhörde de största.

”Pavarotti var egentligen ingen riktigt stor tenor. I jämförelse med namn som t.ex. Wolfgang Windgassen, Jussi Björling och Placido Domingo står han sig ganska slätt. Jag är, som operafantast, något ambivalent inför Pavarottis gärning, men en dag som denna lyser jag frid över hans minne”, avslutar Ottar.