Riga Kvällen den 28 maj, en lördag, höll Lettlands president Valdis Zatlers ett direktsänt, känsloladdat tv-tal till nationen. Han utlyste en folkomröstning om att upplösa parlamentet, Saeima på lettiska. Två dagar tidigare hade parlamentet vägrat att låta landets antikorruptionsbyrå göra en razzia hemma hos ledamoten Ainars Slesers. Han är också en av Lettlands tre ”oligarker”, rika och mäktiga affärsmän – och politiker.

Detta var droppen för president Zatlers. Politikerna är i händerna på ett fåtal rika – som tänker mer på sina egenintressen än på folkets bästa, sade han.

–Vi måste stoppa oligarkerna från att råna vårt land. Man kan säga att demokratin blir privatiserad, dundrade Zatlers.

Dagen efter nämnde han oligarkerna vid namn: Aivars Lembergs (borgmästare i staden Ventspils), Andris Skele (premiär-minister i slutet av 1990-talet) och Ainars Slesers, som bägge sitter i Saeiman.

Zatlers överraskande tv-tal och beslut har utlöst den största politiska krisen i Lettland sedan självständigheten för 20 år sedan. Maktkampen mot oligarkerna och deras partier är i full gång.

Journalisten Didzis Melbiksis var på teater samma kväll. När han slog på mobilen vid halv tio fick han veta: ”Zatlers sparkar hela Saeiman! Samling framför presidentpalatset!”

–Jag drog dit direkt. Vi var väl hundra pers kanske, mest unga, som stod där och ropade ”Zatler president!”, berättar Melbiksis.

Den partilöse läkaren Zatlers var en politisk novis när han valdes 2007, en foglig statschef som passade oligarkerna. Vid ett hemligt möte på Riga Zoo gjorde de upp om att Zatlers skulle bli prezident. I Lettland är det parlamentet som väljer statschefen, på fyra år.

Men Zatlers blev inte foglig; 2009 utsåg han en ny och okorrumperad premiärminister: Valdis Dombrovskis, som ledde Lettland genom den djupa ekonomiska krisen 2008.

Och trots att han själv tagit emot kuvert med pengar från patienter – som många andra läkare i Lettland – har Zatlers de senaste åren stått upp för etik och högre moral i politik och affärsliv.

–Zatlers har vuxit med sin uppgift. Det sista steget var ju strålande, tycker Melbiksis. Tänk att ett tal och ett beslut kan få ett sådant genomslag!

Men det var ett utspel i elfte timmen; den 2 juni skulle Saeiman välja president: Zatlers igen eller Andris Berzins, en mångmiljonär som ses som oligarkernas favorit. Det blev Berzins, efter en dramatisk torsdag med två hemliga omröstningar och en intensiv kohandel.

Folkomröstningen – ja eller nej till att upplösa parlamentet – ska hållas den 23 juli. Det kan varken Saeiman eller den nyvalde presidenten – som tillträder den 8 juli – ändra på. Och allt talar för att folket säger ”Jā”; nio av tio är missnöjda med de folkvalda, visar opinionsmätningarna. Därefter blir det nyval i september/oktober.

Dagarna före Zatlers tv-tal gjorde Lettlands antikorruptionsbyrå, Knab, över fyrtio räder mot de tre oligarkerna och deras företag. Enligt Knab finns det bevis för penningtvätt, skatteflykt, mutor och maktmissbruk. Men märkligt nog var Knabs chef Normunds Vilnitis på semester just då...

–Kanske passade utredarna på att slå till när Vilnitis var borta – för att han inte skulle kunna läcka information eller stoppa operationen, säger Kristaps Petermanis, som är Lettlandschef för Transparency International (TI), den världsvida organisationen mot mutor och korruption.

Han berättar om tidigare razzior som misslyckats för att Knabs tillslag hade utannonserats i förväg, i en tidning som står oligarken Lembergs nära.

–Facket på Knab har anmält detta till riksåklagaren och premiärministern, som har tillsatt en särskild kommission.

Enligt Petermanis är Knabchefen ”en fullständigt inkompetent person”, som är mer intresserad av att göra livet surt för sina anställda än att jaga korrupta politiker och affärsmän.

–Han måste bort. För Knab är den grundsten som hela korruptionsbekämpningen i Lettland vilar på, säger han i pausen mellan de två presidentomröstningarna i parlamentet.

I röd tröja och med rött kort protesterar han och andra TI-sympatisörer mot Saeimans hemliga omröstningar, mot att ledamöterna har rättslig immunitet, mot oligarkerna och politisk korruption.

Knab bildades 2002, ett grundkrav för att Lettland skulle släppas in i EU och Nato. Det gjorde att korruptionsläget förbättrades, berättar Petermanis. Men när den ekonomiska krisen satte in hösten 2008 började det gå utför.

–Folk blev bara intresserade av det som kunde fylla deras magar och plånböcker. Företagen blev mer beroende av statliga kontrakt och de politiska partierna började placera ut de sina allt längre ned i statsapparaten.

Samtidigt försämrades mediesituationen; innan 2008 var ägandet mer spritt och redaktionerna mer självständiga.

–Idag har vi bara ett fåtal medier som är genuint oberoende. Många tidningar, tv-kanaler och internetportaler ägs indirekt av de tre oligarkerna. Detta är väldigt, väldigt problematiskt, säger Petermanis.

Men korruptionen i Lettland är mer än bara en kamp mot tre oligarker, betonar Saeima-ledamoten Boriss Cilevics. Han tillhör oppositionspartiet Harmonicentrum, som har sitt största stöd bland landets rysktalande.

–Korruptionen är ett enormt problem här, säger han. Och väldigt svårt att utrota.

Själva roten till problemet är privatiseringarna efter Sovjettiden, säger Cilevics, fördelningen av det som tidigare var gemensam egendom.

–Det finns inte ett enda land där detta gjordes på ett hederligt sätt. Det var alltid någon som stal något.

Foto: Håkan Forsberg

Foto: Roman Koksarov/ap