Anders Fogh Rasmussen drog troligen en lättnadens suck i går eftermiddag när det äntligen stod klart att han blir Natos nye generalsekreterare. Med sin kandidatur, som offentliggjordes i torsdags, satte han nämligen hela sin politiska position och trovärdighet på spel.

Skulle han inte bli vald av Nato hade han nämligen ändå tvingats avgå som dansk statsminister, det var alla danska politiker och experter överens om.

Motståndet mot Fogh Rasmussens kandidatur har framför allt kommit från muslimska länder. Länder där Danmark och dess statsminister framförallt symboliserar en sak: Muhammedkrisen. En kris som många menar att särskilt statsministern hanterade både dåligt och okänsligt. Bland annat vägrade han att ta emot elva ambassadörer som ville protestera mot publiceringen av Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-posten.

Anförda av Natolandet Turkiet har flera länder i Mellanöstern uttryckt oro över en generalsekreterare, som har ett så dåligt rykte bland muslimska ledare.

Förra helgen lät den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogan antyda att han inte ville stödja Fogh Rasmussen. Han har även tidigare personligen varit i bråk med den danske statsministern som trots Erdogans uppmaning nekat att förbjuda den kurdiska tv-kanalen Roi TV, som sänder från Danmark.

Även Fogh Rasmussens nära förhållande till USA:s tidigare president George W Bush och Danmarks medverkan i Irakkriget, har väckt kritik.

Men vad är det då för en ledare som Nato nu har fått?

Ser man till erfarenheterna från dansk inrikespolitik, överdriver man inte om man kallar Anders Fogh Rasmussen för en av landets mest framgångsrika statsministrar någonsin. Det strategiska sinnet, den kyliga överblicken, effektiviteten och förmågan att fokusera har förändrat Danmark i grunden.

Bort med flum och slapphet, in med kontroll, restriktioner och krav. Det är ingen tillfällighet att det är under Fogh Rasmussen som fristaden Christiania håller på att utplånas, ett begränsat rökförbud införts liksom asylpolitiken stramats åt så hårt att Danmark nu är ett av Europas mest stängda länder.

I en regering, där flera ministrar kritiserats för bristande etik när det gäller mutresor eller oordning i privatekonomin, har Anders Fogh Rasmussen personligen aldrig varit i blåsväder. Lika stenhårt noga som han genomför sin dagliga joggingtur, utför han sitt arbete – och det gör även kraven på människorna som omgärdar honom skyhöga.

Just denna övermänskliga kapacitet och hårdhet, har dock varit en black om foten när det gällde hans folkliga image. Särskilt bland kvinnliga väljare har han haft svårt att nå fram, trots de senaste årens försök på att framstå som en ”mjuk” man. Paradoxalt nog var det nog hans fru Anne-Mette Rasmussens medverkan i danska Let’s Dance i höstas som till slut lyckades göra honom folklig.

Den folkligheten behöver han inte ha i Nato. Här gäller politiskt hantverk på allra högsta nivå. I ljuset av danska erfarenheter ska den 56-årige Anders Fogh Rasmussen inte ha några problem att uppfylla det anställningskravet.

Anders Fogh Rasmussen tillträder sin nya post i Nato den 1 augusti. I Danmark tar partikollegan Lars Lökke Rasmussen över som statsminister.