Ashkelon Utanför Shikma-fängelset i Ashkelon råder en absurd blandning av hatisk lynchstämning, och hängiven hjältedyrkan. De upphetsade känslorna gäller Mordechai Vanunu, 49 år, som denna tisdag friges efter att ha avtjänat en dom på 18 år för grovt spioneri.
De första elva åren hölls han i total isolering. Han är mannen som 1986 ”avslöjade” Israels atomhemligheter, som egentligen inte var några hemligheter, för den brittiska tidningen Sunday Times, som betalade Vanunu en bra slant för detta scoop.
Allt sedan dess hyllas Vanunu som hjälte, rent av som helgon, av kärnvapenmotståndarna världen över. Den stora majoriteten israeler ser honom som ärolös fosterlandsförrädare.

Representanter för Vanunus internationella vän- och beundrarkrets, samt några få israeler, väntade med stora plakat och blommor i timmar på att fängelseporten skulle öppnas. Under tiden släppte de snövita fredsduvor mot en klarblå himmel. Senare fick de, oönskat, sällskap av några Vanunuhatare ur det israeliska samhällets
bottenskrap. De lyckades tränga sig fram i första ledet bakom polisavspärrningen och skrek sig hesa med okvädningsord mot, inte bara ”förrädaren” Vanunu som borde avrättas, utan också mot hans beundrare. ”Horor” var ett av de mildare tillmälen som haglade över, bland andra, den kända brittiska skådespelerskan Susannah York. Männen, bland dem brittiska parlamentsledamöter, påstods ha aids.
Många av Vanunus supporters och brevvänner som inte kunde närvara personligen vid detta högtidliga tillfälle hade skickat ”beundrapost”. Bland dem kan nämnas världsberömda aktriser som Emma Thompson och Julie Christie, kända författare som Arundhati Roy och Harold Pinter, med flera. Alla har det gemenssamt att de prisar Vanunu som en principernas man, som avslöjade Israels atomhemligheter för att ”göra världen till en tryggare plats.” Kanske det, dock inte för israelerna, anser även radikala personer.

Majoriteten av israelerna fördömer vad Vanunu har gjort, men skulle aldrig drömma om att uppföra sig på samma sätt
som mobben utanfört fängelset.
Israel varken bekräftade eller förnekade sådana uppgifter. Ingen tvivlade dock på att anläggningen i Dimona sysslade med atomkraft, och inte med textilproduktion, som det i början påstods. Men nu, för första gången, kunde en tidning, tack vare Vanunu, publicera autentiska bilder inifrån kärnreaktorns mest känsliga områden. Tillika ritningar som hade luslästs av brittiska experter.
Jo, förklarade de samstämmiga, Vanunus påståenden och de bevis för framställning av kärnvapen han lade fram, måste tas på allvar.
Det är här som vi närmar oss pudelns kärna: Det otroliga faktum att en lågutbildad tekniker lyckades spränga alla säkerhetsramar, att dra såväl kärnanläggningens interna säkerhetstjänst som Israels berömda spionorganisation Mossad vid näsan! Att i lugn och ro ta bilder i reaktorns allra heligaste, och att smuggla filmrullarna ut ur landet. Sådant händer bara i dåliga spionromaner, det varken kan eller får hända i verkligheten. I själva verket hade Vanunu inte bara
avslöjat Israels atomhemligheter, utan också, och inte minst, satt de olika säkerhetstjänsternas företrädare på pottkanten. De hade uppenbarligen somnat på jobbet, och för detta skulle Vanunu få betala dyrt.
Vanunu hade dock stuckit i väg till Australien, där han övergick till kristendomen. Han hade aldrig tidigare visat något religiöst intresse, förutom respekt för traditionerna från sin hemmiljö, med rötter i arabvärlden. I Australien tipsade honom någon om att han satt på en riktig skattkista, det material han hade medfört från Israel borde visas för någon stor tidning.
Kontakt ordnades med Sunday Times och tycke uppstod; efter närmare granskning av Vanunus erbjudande. Hade man låtit det bero därvid skulle ingen människa i dag veta vem Mordechai Vanunu är. I stället så kidnappades Vanunu i bästa agentromanstil.
I London blev Vanunu bekant med blonda ”Cindy”, som föreslog en härlig weekend i Rom.Där såg ”Cindy” till att han togs om hand av hennes kollegor inom Mossad, som kidnappade Vanunu till
Israel. The rest is history.
Nej, tyvärr inte. Efter att ha avtjänat sitt straff till sista dagen beslöt säkerhetstjänsten att Vanunu skall utsättas för ytterligare ”bestraffningar”.
Viktigast är att han inte får något pass, och inte får lämna Israel. Själv skulle han vilja flytta till ett äldre par i USA som lagligen adopterade honom för flera år sedan. Han tillåts inte heller att uppsöka någon utländsk ambassad, och förbjuds ha kontakter med utländska medborgare. Dessa och andra åtgärder betecknas inte som ”straff”, utan som ”säkerhetsåtgärder”. Det kan ju tänkas att Vanunu vet något mer som han varken har berättat för Sunday Times, eller under de många, långa förhören i Israel.

Detta är direkt löjligt anser israeliska intellektuella och kommentatorer. Ingen av dem försvarar vad Vanunu har gjort, men påpekar att det är skrattretande att tro att han efter 20 år fortfarande skulle vara i besittning av viktig och aktuell information. Vad det handlar om är rent hämndbegär från säkerhetsorganisationer som
har skämt ut sig genom att låta lura sig av Mordechai Vanunu.
På det sättet håller man hela affären vid liv och tillfogar Israel och landets anseende större skador än vad även Vanunu gjorde, varnas det.