Ordföranden i Europarådets jämställdhetsutskott José Mendes Bota och FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, den sydafrikanska juristen Rashida Manjoo, höll en presskonferens i förra veckan i EU-parlamentet där de vädjade om att alla EU-länder skriver på.

– Våld mot kvinnor är och förblir det mest övergripande brott mot de mänskliga rättigheterna som existerar. Sexuellt våld är bara en aspekt av våld i hemmet, till exempel. Alla de mörkaste skrymslen och vrår för våld i hemmet måste behandlas och bekämpas lika hårt, och offren måste skyddas, sade Rashida Manjoo.

Konventionstexten innehåller anvisningar om hur nationell straffrätt ska definiera exempelvis våldtäkt och sexuellt våld, våld i hemmet, förföljelser (stalking), och vilket skydd staten måste erbjuda utsatta kvinnor. Kvinnlig omskärelse, tvångsäktenskap och en rad hedersrelaterade brott finns också med.

Bland de mer iögonfallande exemplen är att man, precis som flera röster i den svenska debatten gett uttryck för, inte vill att våldtäkt ska handla om hur mycket motstånd offret bjudit, utan om bristen på samtycke till samlaget.

Men våld i hemmet, till exempel, ses i många europeiska länder fortfarande som ett socialt problem, och inte som ett brott, uppger Europarådet. José Mendes Bota underströk flera gånger att lagtextens paragrafer om våldtäkt även gäller våldtäkt inom äktenskapet – något som idag inte är ett brott i Slovakien, Monaco och Moldavien.

I Finland och Cypern är inte kvinnlig omskärelse ett brott, och i Frankrike, Estland och Island är inte tvångsäktenskap olagliga; enligt Europarådet är detta tecken på att länderna inte har brottats med, eller trott sig behöva brottas med, sådana brott.

Mendes Bota påpekade att det var ett enormt framsteg att konventionen överhuvudtaget blev klar. Om bara ett enda medlemsland hade motsatt sig den så hade den fallit.

13

av 47 länder har skrivit på komventionen, men måste ratificera den innan den kan träda i kraft.

Därför finns möjligheten att reservera sig mot delar av texten. Några länder, bland annat Vatikanen, reserverar sig mot att inkludera alla klausuler som nämner samkönade par. Ryssland reserverar sig mot att oberoende jurister eller experter ska övervaka hur lagarna implementeras.

Sverige och Storbritannien har sagt att man inte borde definiera våld mot kvinnor som ett brott mot mänskliga rättigheter i sig, utan som att våld mot kvinnor hindrar kvinnorna från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Principen är att individer bryter mot nationella lagar medan stater bryter mot internationella lagar. Om enstaka brott av enskilda förövare klassas som internationella människorättsbrott kan förtroendet för internationell rättskipning skadas, är den svenska inställningen, enligt en preliminär förteckning över olika länders invändningar som SvD fått ta del av.

– Konventionen handlar mycket om att synliggöra problemen, helt enkelt. I mitt hemland Tyskland så visste folk knappt om att man kunde säga ifrån mot stalking, för det var inte definierat som ett brott i lag. På bara några år så vet tyska kvinnor nu att de kan anmäla sina förföljare, och att sms och e-mail också räknas, berättar Johanna Nelles från Europarådet, som är en av de jurister som tagit fram konventionstexten.