I över en vecka nu har hon varje dag försökt att ta sig till de stora torgen i Teheran. Tillsammans med tusentals och åter tusentals iranier har hon höjt sin röst mot det hon ser som ett stulet val.

För 30 år sedan var hon en av de ungdomar som födde revolutionen. Hon demonstrerade mot shahens diktatur.

Nu säger Farzaneh Taheri, översättare och litteraturkritiker i Teheran, att det hon bevittnar är historiskt.

– För mig är det som hände när människor började protestera utan motstycke. Ni skulle ha känt stämningen! Och den här gången väntar vi inte på att några ledare ska säga vad vi ska kräva. Alla vill vi ha en och samma sak, att vår röst ska räknas.

– Då, 1979, däremot, då visste vi inte vad vi ville. Vi ville bara ha förändring.

När Farzaneh Taheri vaknade igår morse var det till nyheter om döda demonstranter. Tusentals hade trotsat förbudet mot att protestera på gatorna. Säkerhetsstyrkorna och den regeringstrogna frivilligmilisen basij hade gått till våldsam attack: tårgas följdes av attacker med motorcyklar, som följdes av skottlossning.

Från officiellt håll uppges att tio personer dödats i oroligheterna. Enligt den engelskspråkiga statskontrollerade Press TV, som enbart sänder till utlandet, lämnade natten mot söndagen 13 personer döda. Sändningarna kallar demonstranterna för terrorister. Andra källor talar om betydligt högre dödstal.

Som så mycket annat som rör läget i landet nu är uppgifterna osäkra. Igår ströps ännu en kanal ut när BBC:s korrespondenter beordrades att lämna Iran. Enligt den Paris-baserade organisationen Reportrar utan gränser har minst 23 journalister och bloggare gripits sedan valet. Regimen förlängde igår stängningen av den arabiska nyhetskanalen al-Arabiyyas korrespondentkontor.

Farzaneh Taheri nådde aldrig till torgen i går. Hon beskriver hur säkerhetsstyrkorna - ”det är så många av dem, så många olika sorter, så många olika typer av uniformer och hjälmar på våra gator!” - var på människor direkt. Knuffade, hotade, till och med en dam som hon fick lära sig att inte försöka ta sig förbi.

– De har tårgas, pepparsprej, vapen...

Hon tror ändå att klimax är passerat. Så många som under förra veckan blir demonstranterna inte igen. Landets ledarskap är splittrat och även profiler inom republikens innersta elit underblåser den politiska kampen.

Ali Akbar Hashemi Rafsanjani är ett namn som många experter nämner. Den tidigare iranske presidenten Rafsanjani, en av Irans rikaste män, med den shiitiskt religiösa titeln ayatolla, sägs stötta oppositionen. Även den tidigare reformpresidenten Mohammad Khatami, vars misslyckande att förändra under sin tid vid makten 1997-2005 skapade desillusion hos många unga iranier, gick igår ut med hårda ord.

I fredags sade landets högste ledare ayatolla Khamenei att demonstrationerna måste upphöra. Han varnade anstiftarna att de skulle hållas ansvariga. Och i en sedvanlig anklagelse - opinionsmässigt sannolikt inte utan bärkraft i ett land där CIA en gång avsatte premiärministern Mohammad Mosaddeq - pekade ayatolla Ali Khamenei ut demonstranterna som ett verktyg för utländsk makt.

Mohammad Khatami svarade igår på sin webbsida: ”Att hindra någon från att uttrycka sina krav på ett civiliserat sätt kommer att få svåra konsekvenser för landet”, skrev han.

Samtidigt uppmanar storayatollan Hossein Ali Montazeri till tre dagars landssorg för alla som förlorat livet under protesterna - i skarp kontrast till de officiella statsmediernas tal om ”terrorister” och anklagelserna från Ahmadinejad om upprorsmakarna som fientliga agenter för Irans fiender.

I går kväll fortsatte människor i Teheran att försöka ta sig ut på gatorna. Fortfarande bär man Mousavis gröna färg. Rapporterna inifrån Iran och de många privatfilmer som sprids visar brutala sammanstötningar på gatorna under helgen. Säkerhetsstyrkorna går av allt att döma mycket hårt fram.

Farzaneh Taheri hoppas på fredliga demonstrationer och att strejker kan få regimen att lyssna.

– Jag hoppas att många fortsätter. Det är svårt, vi är inte militanta, vi kan inte slåss med milisen på gatorna. Vi vill bara kräva vår rätt, säger hon.

Mobiltelefonförbindelserna till Iran i allmänhet och Teheran i synnerhet är skakiga. Under protesterna har de bitvis helt slagits ut. Flera andra personer inne i Iran som SvD haft kontakt med är rädda.

Inte Farzaneh Taheri. Hon är förbannad:

– De har tagit det sista ifrån oss. Tidigare hade vi 20 procents demokrati, nu har vi ingenting. Vad mer kan de ta? Vad mer hade vi att förlora än det?