Under de sista timmarna vid klimatförhandlingarna i Sydafrika uppstod nya konstellationer som innebär att länder i den stora u-landsgruppen, G77, ställs mot varandra. EU fick med sig 120 länder på att ett nytt global klimatavtal ska vara färdigförhandlat till år 2015 och träda i kraft med rejäla utsläppsminskningar från 2017.
Men två av de starkaste G77-länderna, Kina och Indien, gick inte med. Det är en av de tydligaste sprickorna som visar att den stora gruppen har olika behov och ambitioner när det gäller klimatåtgärder. Det är positivt, anser Jacob Risberg, Svenska kyrkans klimatexpert.
–G77 har varit en svår förhandlingsgrupp. I vissa situationer har Kina haft gruppen som gisslan, eller Saudi-Arabien. De för inte alltid de svagas talan. Vi tycker det är positivt att EU stödjer de fattigaste och mest utsatta länderna. Många har känt att G77 har spelat ut sin roll som grupp, säger han.
Sent i går eftermiddag var de svåraste frågorna fortfarande olösta:
1. Kyotoprotokollet. EU satte i går hårt mot hårt mot de största utsläppsländerna – Kina, USA, Indien. Klimatkommissionären Connie Hedegaard var tydlig med att EU inte går in i en ny åtagandeperiod av Kyoto om inte dessa tre länder går med på en färdplan för ett globalt bindande avtal om minskade utsläpp.
I den text som ministrarna ägnade lördagsnatten åt att förhandla fanns Kina, USA och Indien med på ett globalt bindande avtal, men innehållet var för blekt, sade miljöminister Lena Ek i går kväll.
– Det blir en tuff uppförsbacke att få upp ambitionsnivån, konstaterade hon.
2. Ett nytt, bindande avtal. EU:s mål är att de största utsläppsländerna – Kina, USA och Indien – ska gå med på att det nya klimatavtalet ska vara legalt bindande. När detta skrivs är det textförslag som finns alltför svagt skrivet på hur hårt bundna de olika parterna ska vara till avtalet, konstaterar Lena Ek.
Dessutom ligger tidshorisonten för långt fram för när avtalet ska träda i kraft, år 2020 i stället för 2017.
För att hon ska kunna åka hem nöjd från Sydafrika måste färdplanen till ett nytt klimatavtal vara vassare och en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet vara klar. Risken är överhängande att inget blir klart utan att mötet resulterar i en skrivning som innebär att parterna ska fortsätta förhandla.
När detta skrivs hängde alla de viktigaste frågorna fortfarande i luften.
