Mötet i Tunis är det första sedan gruppen Syriens vänner bildades – som en reaktion på att Kina och Ryssland lade in veto mot en FN-resolution som fördömde Assadregimens våld mot demonstranter och den våldsamma granatbeskjutningen av staden Homs. Nu antogs en deklaration som uppmanade Syrien till omedelbar vapenvila och möjligheter för hjälporganisationer att föra in medicin och andra förnödenheter.

– Det har varit mycket fokus på den humanitära situationen, sade utrikesminister Carl Bildt efter mötet, rapporterar TT.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton hävdade i går att oppositionen i Syrien skulle ta till vapen och gå på offensiv om inte stridigheterna upphörde och krisen kunde lösas på fredlig väg.

Problemet för USA, och andra länder som vill stötta motståndarna till Assadregimen, är att oppositionen är djupt splittrad och det är svårt att veta vilken grupp som ska ha ett eventuellt stöd. I Libyen handlade det också om olika fraktioner, men de lyckades i alla fall ena sig relativt framgångsrikt i kampen mot Muammar Gaddafi. I Syrien finns en paraplyorganisation kallad Syriens nationella råd. Men det är inget enat råd, vilket tydligt visade sig i förra veckan när dess verkställande kommitté med tio medlemmar samlats för ett möte på hotell Four Seasons i Doha, Qatar.

För det första var inte alla oppositionsgrupper representerade och de som var där kunde inte enas om en gemensam hållning i kampen mot Assadregimen. Oppositionen består nämligen av politiska grupper, syrianer som levt länge i exil, gräsrotsorganisationer och rent militära grupper. Splittringen löper längs både ideologiska och etniska skiljelinjer.

Rima Fleihan, en gräsrotsaktivist som i fjol höstas flydde till Jordanien slutade sitt arbete i Nationella rådet förra månaden.

– Medlemmarna i rådet var inblandade i konstanta gräl vilket försenade allt produktivt arbete och det som verkligen hade behövts för vår revolution, sade Rima Fleihan i en intervju med International Herald Tribune.

President Assad är inte heller lika isolerad som Gaddafi var. Han har fortfarande starkt stöd av mäktiga länder i FN:s säkerhetsråd som Kina och Ryssland. Iran stöder också Assadregimen, liksom Irans nye vän i arabvärlden, Irak. Till skillnad från i Libyen har också de styrande i Syrien ännu inga större problem med demonstrationer i landets två största städer, Damaskus och Aleppo.

Trots att väst och Arabförbundet i går enades i en deklaration med krav på Assadregimen tycks därför förutsättningarna för att tvinga president Assad till förhandlingar vara långt borta. Det enda ljuset i det syriska mörkret är att den handlingskraftige förre FN-chefen Kofi Annan utnämnts till FN:s sändebud i den syriska krisen. Annan har tidigare varit framgångsrik förhandlare och utnämningen stöddes i går också av både Kina och Ryssland.