Bara några dagar innan Mubarak avgick utnämnde han presidenten Omar Suleiman, chefen för landets underrättelsetjänst, till sin vicepresident. Spionen som länge rört sig i skuggorna kastades ut i ljuset och upp till toppen av den egyptiska politiska hierarkin.

Beslutet är inte helt oväntat. Omar Suleiman har länge varit Mubaraks högra hand och regimen har en tradition av att hämta sina ledare ur militären. I sådana spekulationer har Suleiman ibland kallats för en kompromisskandidat eftersom han är militär men utan de misstankar om korruption som gjorde Mubarak son Gamal så hatad.

Omar Suleiman föddes 1935 i Qena i södra Egypten. Hans karriär inom det militära inleddes redan 1954, kort efter att kung Farouk störtats av landets militär och därefter gjorde Suleiman snabbt karriär i Nassers militära apparat.

Suleiman fick sin militära utbildning i Sovjetunionen men tog även en examen i statsvetenskap vid Universitetet i Kairo och steg snabbt i graderna.

Suleiman deltog i de båda krigen mot Israel 1967 och 1973 men också i konflikten i Jemen. Han har ett stort militärt kontaktnät och ett brett stöd inom militären som är en av de starkaste politiska och ekonomiska krafterna i Egypten.

1991 utnämndes Suleiman till chef över den militära underrättelsetjänsten och två år senare tog han över hela landets underrättelsetjänst med ansvar för Mubaraks säkerhet.

Under en resa till Etiopien 1995 rådde Suleiman presidenten att resa i en skottsäker bil. När bilkaravanen anfölls av beväpnade män överlevde Mubarak tack vare Suleimans råd.

Som ytterst ansvarig för regimens fortlevnad har Suleiman slagit ner hårt mot dissidenter och oliktänkande. Hans skoningslösa krig mot extrema islamister gjorde honom till storfavorit hos USA, inte minst efter den 11 september 2001.

Egyptens band till USA och Suleimans samarbete med CIA ledde till att Egypten fick en viktig roll i de amerikanska fångtransporterna där misstänkta terrorister flögs till andra länder för att fängslas, förhöras och i vissa fall torteras.

Bland annat anses han vara ansvarig för att två egyptier, Mohammad Alzery och Ahmed Agiza, som avvisades från Sverige fördes till Egypten där de fängslades och uppges ha torterats.

Men posten som underrättelsechef innebar så småningom att Suleiman gick vidare till politik på högsta nivå. Bland annat har han skött landets många känsliga kontakter utomlands.

Sedan fredsfördraget med Israel 1979 har Egypten skapat sig en viktig roll som förhandlare och medlare i flera av regionens svåraste konflikter. Det är dessa känsliga kontakter som varit Suleimans ansvar.

Under åren har han skött förhandlingar med både Hamas och Israel, varit en flitig besökare i Washington och beskrivs i amerikanska diplomatiska dokument läckta till Wikileaks som Israels favorit till posten som Egyptens president.

Men trots att hans namn är väl känt i internationella och diplomatiska kretsar är inte mycket känt om honom hos vanliga egyptier. I allmänhetens ögon är han en fortsättning på landets tradition av starka ledare ur militären.

Tidigare har det talat emot Suleiman att han inte är medlem i Mubaraks maktparti NDP, något som tidigare varit ett krav för att ställa upp i presidentvalet. Men i den nya ordningen efter Mubaraks fall kan det komma att tala till hans fördel.

Frågan är om det kan blidka massorna där Suleiman ses som en av de starkaste symbolerna för det gamla styret.