I opinionsmätningar börjar kurvan över högt förtroende för Obama att vika neråt, lagom till halvårsdagen efter det att han svor presidenteden. Orsaken anses vara att den så kallade oberoende väljargruppen, i politikens mittfält, lystrat till kritiken mot de höga underskotten och den fortsatt höga arbetslösheten.

De som starkt gillar Obama blir färre och de som starkt ogillar Obama blir fler i institutet Rasmussen Reports. Men i en sammanställning av flera mätningar på sajten Realclearpolitics framkommer att betryggande 57 procent fortfarande anser att Obama gör ett bra jobb.

En gammal sanning i den amerikanska politiken är att nytillträdda presidenter måste försöka få igenom tunga reformer redan under det första året. Obama har ju fått höra att han gapat över för mycket; ekonomisk stimulans, sjukvården, klimatförändringarna, bankreformer, utrikespolitiken.

Tiden börjar dock bli knapp, efter den rekordsnabba behandlingen av stimulanspaketet på nära 800 miljarder dollar har det gått lite trögare och det är inte säkert att representanthuset kommer att lägga fram ett färdigt vårdförslag innan kongressens sommaruppehåll - samtidigt som en del av energin i senaten kan gå åt till de pågående förhören med kandidaten till Högsta domstolen, Sonia Sotomayor.

Invändningar reses inte bara mot planerna på en offentlig vårdplan, utan mot prislappen på en utvidgning av försäkringen som beräknas i storleksordningen 1 000 miljarder dollar. Oenighet råder om finansieringen och de skattehöjningar som diskuterats.

Republikanerna brottas med sina egna djupa problem men det betyder inte att de inte får in en och annan kil i väljarkåren. Kritiken mot nämnda stimulanspaket har visat sig vara effektiv, både för att arbetslösheten väntas stiga långt över de 8,5 procent som Obama-administrationen talade om och för att endast en liten del av anslagen betalats ut till delstater och enskilda orter. Nämnda oberoende väljare, som vacklar mellan partierna, lutar åt republikanerna igen just på grund av det som stämplats som Obamas jätteslöseri, enligt en del uttolkare.

På utrikespolitikens område var det övervägande småsura reaktioner på Obamas besök i Ryssland (även om man från amerikanskt håll inriktar sig på det faktum att Moskva inte kommit över att man mist sitt imperium). Vidare framhölls det nu i sommar att det skoningslösa tillslaget mot demonstranterna i Teheran bekräftar att Obamas mjukare linje är futil.

Obama själv utstrålar samma lugn som under valrörelsen. Det enda som tyder på att han kan vara lite skakad är att han höll ett ovanligt långt webbradiotal i lördags, och där upprepade samma förklaring om att den ekonomiska stimulansen var tänkt att börja verka på allvar först i början på nästa år. Om den spådomen slår in skulle det förstås komma lägligt till mellanårsvalet i kongressen 2010.