Alla partier i Irak, även de islamiska, har kvinnor som varit ute och valtalat. Kvoteringen i konstitutionen gör att minst var fjärde ledamot ska vara kvinna. Men det finns kvinnliga politiker som hoppas bli invalda efter dagens val även utan kvotering.
Den oberoende liberalen Safia Taleb al-Souhail, som jag träffar under invigningen av den svenska ambassaden i Bagdad, är en av dem. Hon är knuten till sittande premiärministern Nouri al- Malikis valallians Rättsstaten. Safia Taleb al-Souhail ställer upp i Bagdads valkrets.
–Jag är välkänd och respek- terad. Men innan rösterna är räknade, vågar jag inte säga tvär- säkert om jag kommer att bli omvald eller inte. Jag respekterar kvoteringen för kvinnor i parlamentet, och jag propa- gerar också för den. Men jag hoppas att jag kan bli återvald även utan kvotering.
Rättvisefrågor som social rättvisa och fattigdomsbekämpning ligger henne varmast om hjärtat.
Kan ni som är sekulära kvinnliga politiker göra gemensam sak med islamiska kvinnor i parla-mentet för att driva jämställdhetsfrågor?
–Ja, det har verkligen gått framåt på flera områden. Vi har bildat ett kvinnoutskott i parlamentet där kvinnor från olika partigrupperingar har samlats. Jag vill inte påstå att vi lyckats med allt. Parlament har många svårigheter att brottas med: politiska, säkerheten i Irak och rege- ringens prioriteringar på lagstiftningsområdet.
– Det gör att vi inte har kunnat reformera lagarna för jämställdhet så mycket som vi har önskat. Men vi har tryckt på och fått regeringen att betala ut änkepensioner och bidrag till kvinnor som är ensamma familjeförsörjare.
I Irak finns efter krig och terrordåd ett mycket stort antal änkor. Att stödja dem är en av de stora rättvisefrågorna, fram- håller Safia Taleb al-Souhail,
–I framtiden behövs större statligt stöd till de kvinnor som lidit av våldet, som har förlorat sina nära och kära i terrordåd, säger hon.
–En annan viktig fråga är att se till att unga kvinnor får mer att säga till om, så att de märks i samhället och regeringen. Idag utgör kvinnorna endast 17 procent av arbetskraften. Det måste vi förändra. De kämpar jag för.
– Jag hoppas också att vi får en oberoende kvinnokommission som kan få ordentliga budget- anslag och hålla en hög profil i alla Iraks provinser. Vi vill att den ska arbeta för kvinnors delaktighet på alla områden. Det är fel, anser jag, att vi ska ha ett ministerium för kvinnofrågor. Fram till idag har inte ministeriet för kvinnofrågor fått något stöd. Det har blivit tandlöst.
SvD:s utsända träffar också Hanaa Edwar, veteran inom den irakiska kvinnorörelsen och grundare av föreningen al-Amal (vilket betyder hopp). Hon är försiktigt optimistisk.
–Av drygt 6000 kandidater är 1600 kvinnor. Så jag tror att en ändring är på väg. Kvinnorna börjar få modernare attityder. Bland kandidaterna finns många yrkeskvinnor, särskilt akade- miker som läkare, ingenjörer och lärare.
Edwar menar att en del av de islamiska kvinnopolitikerna har ändrat sina attityder sedan förra parlamentsvalet 2005.
–Men de flesta är helt lojala med sina partier och vågar inte ta några egna initiativ. Det är ett problem.
