Alexander Atarodi är mellanösternexpert vid FOI – Försvarets forskningsinstitut, och följer utvecklingen i Libyen med spänning och oro. Han är helt övertygad om att Gaddafis regim kommer att falla inom kort – frågan är bara hur mycket skada han hinner göra på civilbefolkningen i fallet.

– Vi är i ett kritiskt skede, det här är slutfasen, slutmomentet av konfliktfasen som sedan förhoppningsvis ersätts av postkonfliktfasen, det vi just nu ser i Tunisien och Egypten.

Rebellerna kontrollerar just nu tre områden i Tripoli — Fashlum, Zawiyat Dahmani och Mansura, enligt tv-kanalen al-Jazira. Den sistnämnda orten ligger nära Bab al-Aziziya, Gaddafis högkvarter i Tripoli. Rebellernas framfart kan delvis förklaras av att den så kallade internationella kontaktgruppen, en sammanslutning av en rad länder som USA, Frankrike, Arabförbundet i mitten av juli röstade för att erkänna rebellerna.

– Omvärlden har samlat sin strategi och det har haft stor betydelse för oppositionen som kunnat organisera sig bättre och fått hjälp av USA och Frankrike bland annat.

Ingen vet om han har kemiska vapen och vad han kommer att till.

Alexander Atarodi mellanösternexpert vid FOI.

De närmaste dagarna blir avgörande för återuppbyggningsarbetet menar Alexander Atarodi.

– Övergången påverkas både av hur Gaddafi hanterar slutstriden och hur pass mycket civilbefolkningen får ta stryk. Ingen vet om han har kemiska vapen och vad han kommer att till. Kan oppositionen ta över utan allt för många döda har skett blir det lättare.

För oppositionen som i huvudsak består av rebeller från landets östra delar blir det viktigt att etablera kontakter med de västra delarna, menar Atarodi.

– Det såg vi tecken på för några dagar sedan när de tog över ett viktigt raffinaderi i väst och sedan delade ut gratis bränsle till civilbefolkningen.

Vad kommer att hända med Gaddafi?

– Svårt att svara på. För några veckor sedan kom han överens med oppositionen om att lämna över men få stanna men det drogs sedan tillbaka i takt med att oppositionen fick ökad kontroll. Men rent tekniskt finns det ju länder som skulle kunna ta emot honom, bland annat Tchad, Niger och Zimbabwe.

Hur samlad oppositionen egentligen är är svårbedömt, menar Atarodi.

– Det finns splittringar, det vet vi men de frågeställningarna har hittills fått stå tillbaka för utvecklingen. Men det handlar om ett blodbad som Libyen går igenom, med unga män som vant sig vid tunga vapen över axeln. Människor har vant sig vid våld och det kan medöra stora komplikationer.

Om Libyen är inne i en slutfas skickar det samtidigt signaler till andra länder i regionen.

– Det handlar bland annat om att visa för Syrien och Jemen att omvärldens ansträngningar gett resultat och att det kommer att kunna frigöras resurser till insatser i andra länder på sikt.