Medan högtidstalen hölls i EU-parlamentet i Strasbourg i onsdags för årets Sacharovpristagare höll sig en av de prisade gömd på okänd plats i Syrien. Människorättsaktivisten Razan Zaitouneh är en ung och jagad advokat, som har gått under jorden. Assadregim anklagar henne för att vara ”utländsk agent”. Men i oppositionskretsar är hon respekterad för sitt mod, sitt stöd till fängslade och sitt arbete med att dokumentera regimens övervåld.
–Det krävs att världssamfundet agerar för att revolutionen ska segra. Men jag tror att det kommer att ta tid, säger hon från okänd ort i Syrien.
I en chatt med SvD berättar hon om sina blandade känslor över att få dela på Sacharovpriset:
–Jag känner mig både sorgsen och stolt över att världen äntligen hör våra rop på hjälp. Ni måste sluta stödja denna brutala regim! chattar hon med SvD.
Flera gånger blir hon tvungen att lämna datorn. Men hon kommer tillbaka till chatten och konstaterar luttrad att Sacharovpriset inte kan skydda henne.
För ett par år sedan träffade jag Razan Zaitouneh på en diskret mötesplats i Damaskus, när jag avvek från ett officiellt program. Redan då började allt fler oppositionella arbeta underjordiskt, sa hon.
Denna vinter har hon trots riskerna framträtt som talare, senast på en demonstration i Harasta, en förort till Damaskus.
De som har offrat mest skulle välkomna ekonomiska sanktioner, även om det skulle svida i deras egen kassa, säger Razan Zaitouneh nu. Huvudsaken är att det bidrar till att få regimen på fall, argumenterar hon.
–Människor som deltar i revolutionen har redan en förfärlig ekonomisk situation både med eller utan sanktioner. De som ger sina liv för friheten bryr sig inte om de drabbas ekonomiskt. Bara de blir av med denna brutala regim.
Många spår att regimen sitter kvar så länge Aleppo, Syriens finansiella hjärta, inte har rest sig. Men Razan Zaitouneh påpekar att det har varit nästan dagliga demonstrationer på universitetet i Aleppo.
–På landsbygden runt Aleppo är det starka protester. Och det görs många ansträngningar för att få den tysta oppositionen att delta i civil olydnad.
Många syrier som tillhör minoriteter som kristna samfund eller alawiterna stöder regimen, eftersom de är rädda för vad som ska komma efter den. Deras skräckvision är en islamistisk stat som släpper fram blodiga hämndaktioner på de minoriteter som Assadregimen har stött sig på.
Bashar al-Assads starkaste kort är att peka på hur illa det gick i Irak efter Saddams fall, med etnisk rensning mot kristna, mandéer och andra minoriteter. Inte minst Syriens alawiter, som tillhör samma minoritetsgrupp som Assad, fruktar vedergällning om regimen faller. Många av officerarna i landets underrättelsetjänster är alawiter.
Razan Zaitounehs kommentar är att det enda som kan få minoriteterna att känna sig säkrare är om de slutar betrakta sig som kristna eller alawiter i första hand. I vår revolution kräver vi en demokratisk och civil stat, säger hon.
–Regimen har byggt murar mellan människor i fyra årtionden. I revolutionen står vi tillsammans, hand i hand för förändring. Att delta i revolutionen är att ta ansvar för framtiden. Jag själv betraktar mig som en minoritetsperson, för jag är sekulär. Jag vet av erfarenhet att det enda sättet att närma sig varandra är att lära känna varandra och sluta känna fruktan människor emellan. Så kan vi påverka händelseutvecklingen.
