Bryssel EU-parlamentets talman, tysken Martin Schulz, sade i en intervju med Sveriges Radio att han skulle föredra ett enda högkvarter för sin församling, nämligen Strasbourg.

Reaktionen hos de EU-kunniga på sådana utspel är alltid en gäspning: Ett enda säte skulle kräva en fördragsändring, som i sin tur kräver alla EU-länders medgivande. Sannolikheten att Frankrikes Nicolas Sarkozy och Luxemburgs Jean-Claude Juncker skulle ge upp sina EU-byggnader, och de inkomster dessa genererar i form av exempelvis hotell- och restaurangbesök, samt politisk och nationell prestige, är ungefär lika stor som den att Grekland skulle vinna medaljer för sin stabila ekonomi.

För enkelhetens skull följer här en sammanfattning av de tre lagstiftande EU-organens resecirkus:

EU-parlamentet inhyses i både Strasbourg och Bryssel, mest i den belgiska huvudstaden, men har sina sekretariat, sin rättstjänst, översättartjänst och lite annat i Luxemburg. I praktiken är det alltså tre parlamentssäten man borde tala om, inte två.

Ministerrådet, alltså EU-ländernas regeringsdelegationer och ministrar inom olika politikområden, arbetar och träffas i Bryssel, förutom i april, juni och oktober, då de är i Luxemburg.

EU-kommissionen är i Bryssel, med undantag för några enheter som också har kontor i Luxemburg.

I Luxemburg har de för övrigt precis fått klart en ny byggnad för EU-folket, till en kostnad av cirka 800 miljoner euro. Tror knappast de går med på att göra en multibiograf av den i stället.

Martin Schulz skiljer sig dock från andra kritiker genom att förespråka Strasbourg, inte Bryssel som permanent parlamentssäte.

Det är ett förslag som inte är särskilt smart. Dussintals möten äger rum varje dag mellan representanter för EU-kommissionen, Ministerrådet och EU-parlamentet, samt lobbyister, intresseorganisationer, experter och konsulter, och dessa har sina kontor på bekvämt gångavstånd från varandra i Bryssel. Detta är vardagen i EU-maskineriet; småmötena, nötandet och blötandet av varje lagförslag, textmanglandet, bråkandet, hyvlandet och putsandet – och inte bara de medialt uppmärksammande toppmötena.

Skulle man placera parlamentet i Strasbourg skulle tjänstemän, politiker och alla andra bli tvungna att resa fram och tillbaka ännu mer, och åt båda håll, för att kunna mötas. Alternativet, med fyra dagar i Frankrike, lite lösa resor till Luxemburg och så resten tryggt i Bryssel, är kanske ändå det bästa som i dag står till buds.