Den 76-årige Mujica – känd som ”El Pepe” – är en väldigt udda stats- och regeringschef: en bufflig före detta gerillaman som säger vad han tycker och klär sig som han vill.

Under 1960- och 70-talen stred Mujica, med vapen i hand, för stadsgerillan Tupamaros mot klassamhället och den rådande militärdiktaturen. Han fick sex poliskulor i kroppen när han greps på en bar i Montevideo 1970.

Han satt nära 15 år i militärfängelse – varav två år i isoleringscell sedan han r<ymt två gånger. Ett hot om avrättning hängde över honom och andra Tupamaros-fångar om gerillan tog till vapen igen.

Mujica blev fri 1985, när militärstyret tog slut. Han var med och bildade vänsterpartiet MPP, blev sedan kongressledamot, senator och jordbruksminister – alltid stridbar och omstridd för sin folkliga stil, sitt opolerade språk och sin revolutionära retorik.

Hans motståndare skräms med att Mujica är kompis med den röde Hugo Chávez i Venezuela och bröderna Castro på Kuba, som på sin tid inspirerade Tupamarosgerillan. Men Mujica är en pragmatiker som sympatiserar med mer moderata vänsterledare som Chiles expresident Michelle Bachelet och Lula da Silva, Brasiliens förste arbetarpresident.

Inför presidentvalet 2009 följde han också Lulas klädråd: ”Jag förlorade tre gånger utan kostym. Den fjärde gången satte jag på mig en – och vann”. Så ”El Pepe” bytte ut sin lantis-look mot en mer statsmannalik: mörk kostym och väst – och vann. Men han vägrar fortfarande bära slips.

Mujica företräder vänsterkoalitionen Frente Amplio (Breda fronten), som vann de två senaste valen. Men efter ett och ett halvt år som president har han orsakat slitningar i fronten. En stridsfråga är om man ska upphäva den 25 år gamla lag som ger amnesti för de människorättsbrott som begicks av militär och polis under diktaturen. Detta har avvisats i två folkomröstningar, 1989 och 2009. Och i maj av Uruguays kongress – om än hårfint. I grannlandet Argentina har en motsvarande amnestilag avskaffats.

Mujica tycker, tvärtemot sitt parti, att man ska följa folkviljan – ”i den nationella enighetens namn”. Dessutom anser han, pragmatikern, att det är nödvändigt för en demokrati att vinna militärens förtroende.

– Många människor i detta land lägger skulden på dagens militärer för vad den en gång var, säger Mujica, intervjuad i den spanska tidningen El País.

På gamla dar har den gamle vänsterrevolutionären också förlikat sig med kapitalismen – i alla fall för en övergångsperiod.

– Kapitalismen är viktig när det gäller att öka tillgångarna, öka kunskaperna och kulturen. Kapitalismen är inte rättvis; den exploaterar och skapar ojämlikhet, men den har en enorm energi, säger Mujica i samma intervju.

– Men till slut kommer den att begrava sig själv.