Förslaget lades fram av Sverige som EU:s linje vid ett av de förberedande mötena inför Köpenhamnskonferensen, i Bangkok.

Men Sverige borde samtidigt ha presenterat en plan för hur de två avtalsspåren skulle kunna förenas till ett globalt avtal. Sverige borde också ha varit tydliga med vilka delar av Kyotoprotokollet som skulle följa med in i på det nya spåret. Sättet det gjordes på var inte bra.

Kritiken kommer från Kim Carstensen, klimatchef för WWF International.

– Det skapade en massa en massa ängslan hos G77-gruppen (utvecklingsländerna). Att ge upp det ena spåret som hade förhandlats sedan Bali är en stor förändring, säger han till SvD.se.

En bidragande faktor var Sveriges iver att få med USA och Kina i ett och samma avtal, och då är Kyotoprotokollet uteslutet.

– Att Europa, som är en av Kyotoprotokollets huvuddesigners, sade så var en stor provokation för utvecklingsländerna, säger Kim Carstensen.

Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson anser att den svenska delegationen saknar sydperspektiv.

– De har inte förstått kraften bakom Kina, Indien och Brasilien i G77-gruppen, säger han.

I stället för att ta rollen som en medlande part mellan de två maktstrukturerna G77 och USA så har Sverige ensidigt försökt blidka USA, menar han.

– Sverige har gjort bort sig genom att så ensidigt hålla fast vid ett spår, säger Svante Axelsson som är tagen av det mycket kärva läget som nu har uppstått.

– Kritiken mot Sverige som ordförandeland kommer att bli skarp om det här brakar samman, säger han.

Kyotoprotokollet innehåller flera delar som är viktiga för utvecklingsländerna, förklarar WWF:s Kim Carstensen:

· De omfattas inte av åtaganden för att minska utsläppen.

· Där finns en marknad för koldioxidutsläpp som gör det möjligt för u-länder att tjäna pengar på kolkrediter som i-länder köper.

· Där formuleras att ansvaret för att åtgärda den globala uppvärmningen främst ligger på i-länderna.

SvD har inget utgivaransvar för det som skrivs i detta twitterflöde.