Det är inte jordbävningar som dödar utan byggnader. Detta bittra talesätt upprepas nu åter i det jordbävningsdrabbade Turkiet. Efter det förödande skalvet i Van-området nära gränsen mot Iran frågar sig åter människor varför nybyggda flervåningshus kollapsat som korthus, när kunskapen finns om hur byggnader ska jordbävningssäkras.

På måndagen hade minst 272 döda hittats efter söndagens skalv som mätte 7,2 på Richterskalan. 1300 personer har skadats och hundratals saknas efter det stora skalvet, som följdes av flera efterskalv. Dödstalen väntades stiga när rapporter kommer från avlägsna byar. Värst drabbad är staden Ercis, där ett 80-tal flervåningshus fallit samman.

Det fanns dock stunder av lättnad i hjälparbetet. En man kunde grävas fram ur rasmassorna sedan han lyckats ringa polisens larmnummer från sin mobil, rapporterar statliga nyhetsbyrån Anatolia. Men för många andra kom räddningsinsatserna för sent.

Skalvet inträffde i ett område där framför allt kurder lever. Det inträffar också i ett känsligt skede när parlamentet ska påbörja en genomgripande författningsreform.

I den bästa av världar skulle katastrofen föra kurder och det turkiska majoritetssamhället samman i hjälpinsatser och konstruktiva författningssamtal. Men i stället anklagas regeringen Erdoğan av kurdiska källor för att vara sen i räddningsarbetet.

Sjukvårdsminister Recep Akdağ förklarade vid sitt besök i Van att läget var gott. Men läkare i staden, som inte ville framträda med namn, sade till tidningen Hürriyet att flera sjukhus var allvarligt skadade, att de saknade nödvändig utrustning och inte klarade av att ta hand om alla skadade.

Det finns många byar dit ännu ingen har nått.

Abdullah Demirbaş , kurdisk politiker om räddningsinsatserna

Kurdiska källor hävdar också att tillståndet är kritiskt i svårtillgängliga byar. Barnfamiljer fick tillbringa natten under bar himmel trots minusgrader, rapporterade källor som vädjade om filtar och mat.

–Hjälpinsatsen har kommit för sent och regeringen har heller inte accepterat hjälp från utlandet, sade den kurdiske politikern Abdullah Demirbaş i Diyarbakir till nyhetsbyrån TT.

Katastrofen följer på en ny våldsspiral mellan den förbjudna kurdiska PKK-gerillan och den turkiska staten. För en vecka sedan dödades 24 turkiska armésoldater nära gränsen mot Irak. PKK, som är terroriststämplat av EU och regeringen i Turkiet, uppgav att attacken var en hämnd för att tre av organisationens militära ledare dödats av stridsflyg i norra Irak.

En fras som ofta upprepas i Turkiet är att man måste skilja på kurder och PKK. En stor del av landets kurder röstar på det pro-islamiska regeringspartiet AKP. Finansministern är exempelvis kurd. Men otaliga andra kurder ser den livstidsdömde PKK-ledaren Abdullah Öcalan som sin hjälte. De tackar Öcalan och PKK för att det kurdiska språket inte längre är totalförbjudet i Turkiet.

För varje nytt dödsfall i konflikten mellan militären och det förbjudna PKK stiger hatet. Men det finns även turkiska opinionsbildare som lägger huvudansvaret för ett slut på konflikten på regeringen Erdoğan.

Kolumnisten Şahin Alpay skriver i regeringsvänliga Zaman (Tiden) att ”PKK sedan länge har lämnat sin separatistiska agenda, kräver erkännande av den kurdiska identiteten och en möjlighet att delta i fredlig, laglig politik.”

Premiärminister Erdoğan vill inför republikens 100-årsjubileum 2023 göra Turkiet till en av världens tio ledande ekonomier. Men om det ska vara möjligt måste regeringen skapa fred inom sina egna gränser. Efter jordbävningen i sydöst är det läge att ta dessa historiska steg. Alla vet att kurdfrågan inte kan lösas med militära medel. Den snart 30-åriga konflikten har kostat 40000 liv. Turkiet måste för en lösning erkänna kurdernas identitet – och PKK måste likt baskiska ETA lova att lägga ned sina vapen för gott.

Den kvinnliga parlamentarikern Aysel Tuğluk från jordbävningsdrabbade Van är en av Öcalans advokater. Hon föreslår en förhandlingslösning där PKK först drar tillbaka sina väpnade styrkor i utbyte mot att Öcalan sätts i husarrest, ”där han fritt kan arbeta för att nå fred”.

I nästa skede skulle PKK kunna lägga ned sina vapen i utbyte mot att kurdernas identitet blir fullt erkänd i en ny författning, föreslår Aysel Tuğluk. Republikens turkiska majoritet väntar sig också att hennes eget prokurdiska parti BDP tydligt tar avstånd från PKK:s våldsdåd.

Och de jordbävningsdrabbade behöver konstruktiva insatser från alla sidor, inte en fortsatt våldsspiral.