TABARRE Två familjer på bara ett par hundra meters avstånd från varandra visar en verklighet som leder till spänningar – den ena bor fortfarande i tält i lägret, den andra i ett fint litet hus på en väl upplyst terrasserad stenlagd brant sluttning.

– Jag vet inte om vi får flytta till ett hus, säger 19-åriga Daphne Jean och gör en gest för att be mig sitta ner på den enkla träbänken framför tältöppningen.

Daphne försörjer sig på att sälja träkol som hon hällt upp i plåtburkar av varierande storlek.

– Inte tillräckligt, svarar hon kort på hur stora inkomsterna blir.

Hennes familj tvingades lämna sin egen kollapsade bostad efter skalvet men hamnar långt ner på listan över de mest behövande när ledningen för lägret fattar beslut om vilka som ska få förtur till de nyuppförda husen med liten veranda och vattencistern.

– Ja, jag tycker om det, säger Alex Un med lille sonen David Raphael på armen och lyfter undan skynket som utgör dörren till det enda rummet.

Det här lägret, i internationella organisationen IOM:s regi, ligger högt ovan myllret i huvudstaden Port-au-Prince. På långt håll kan man urskilja den flacka slätt dit tiotusentals haitier utlokaliserats till längor av nybyggda enrumsvillor som till sist gett allt fler tak över huvudet.

Men nyanlända besökare i Haiti får redan efter ankomsten synliga bevis på att en halv miljon haitier fortfarande är hemlösa. Stora tältbyar, allt dammigare och till synes alltmer permanenta, breder ut sig intill flygplatsen. Bland problemen som Alain Kamgang, ansvarig för ovan nämnda välordnade läger, radar upp finns svårigheter med lagfart i Haiti, alltså att folk kanske inte kan bevisa att de faktiskt ägde marken där deras hem stod.

– Ambitionen är att tömma lägret så att människorna kan flytta tillbaka dit de bodde, säger Alain Kamgang under rundturen mellan de två enheterna i stadsdelen Tabarre med totalt lite över 800 invånare – och, som sagt, med stigande missnöje, kanske rent av avundsjuka, bland dem som är kvar i tält efter snart två år.

Bland finansiärerna här återfinns svenska Sida.

– Utsattheten i lägren är påtaglig speciellt för kvinnor och barn. Sida försöker via ett program att minimera riskerna för dessa grupper. Boende har berättat för mig att säkerheten ökat och plötsligt vågar människor ta sig ut även efter mörkrets inbrott för att gå på toaletten eller läsa läxor, säger Carina Staibano, programhandläggare för Haiti på Sida.

Den totala summan som Sida avsatt till Haiti uppgick till 127 miljoner kronor 2011. Då ingick ovan nämnda insats, belysning i lägret, vidare bidrag till Rädda barnens verksamhet bland barn i läger, bostadsbyggen, kolerabekämpning, utbildning för att motverka hunger och undernäring i andra delar av landet.

– Behoven är många på Haiti, vilket de även var innan jordbävningen. Landet behöver en långsiktig återuppbyggnad och en stabil politisk ledning som har en förmåga att leda detta arbete, säger Carina Staibano.

Under färden både till och från Tabarre får föraren av den fyrhjulsdrivna suven manövrera mellan de djupa groparna på gatorna, undan högarna av betongfragment och mellan getter och höns. Känslostämningarna hos mig i baksätet pendlar mellan hopp och förtvivlan – det första därför att ganska mycket återgått till vardag, det senare för att vardagen förblir så eländig i det alltför tättbefolkade lilla landet utan arbetstillfällen.

I maj tog den nyvalde presidenten Michel Martelly vid och han uppträder numera i kostym och slips, inte i de burleska utstyrslarna från sin forna karriär som kompas-musikern Sweet Micky. Men det förra regeringspartiet som tvingades ge upp presidentposten efter anklagelser om valfusk kontrollerar parlamentet tillsammans med den övriga oppositionen.

Först i höstas godkände parlamentet Martellys premiärminister, Gary Connile. De bägge reser flitigt runt världen för att locka investerare till Haiti och än så länge varar smekmånaden, dock med vaksamhet från Haitikännare som undrar om Martelly kan bryta traditionen av korruption och maktkoncentration som paraden av diktatorer som styrt landet lämnat efter sig.

– Vi befinner oss fortfarande i en planeringsfas, efter katastrofen och efter valet. Presidenten har hjärtat på rätta stället och de flesta tror på den nya regeringen, säger Tony Boursiquot, chef för ideella Hoppets Stjärna i Haiti, som SvD följt ända sedan han insåg att hans syster och hennes två små pojkar inte skulle kunna räddas ur våningsplanet som rasat ihop i skalvet.

Det är lätt att glömma att återuppbyggnad är en lång och mödosam process – även i det rika grannlandet USA. I New York är det först nu, tio år efter terrorattentaten, som Ground Zero-området tar form och i New Orleans tog det fyra-fem år innan spåren av Katrina städats undan.

Betänkas ska också att mer än hälften av de offentliga byggnaderna i Port-au-Prince, inklusive den pampiga krokanten till presidentpalats, rasade ihop. Parlamentet kunde helt nyligen inviga sin nya, dock tillfälliga, hemvist.