På ett av de allmänna sjukhusen, Hopital Communauté Haitienne, tvingades man häromdagen att säga stopp efter 200 nya patienter som anlänt den dagen. De 150 bäddarna var redan fyllda, patienter behandlades både innanför entrén, på innergården och intill parkeringen.

I själva verket finns egentligen ingen exakt uppgift över hur många som vårdas för tillfället, tejpade pappersark markerar vilken typ av tillfällig avdelning som förlagts just hit och patienterna identifieras med en tejpremsa i pannan.

Här välkomnar man på direkten tillskott av utländska läkare, sköterskor och annan personal. Fortfarande bärs bårar in med människor som skadades för över en vecka sedan. En multinationell styrka hugger in: samordnare från USA, röntgenspecialister från Sydkorea, frivilliga från Haiti och snart läkare och sköterskor från Sverige.

Uppskattningsvis en kvarts miljon människor i Haiti skadades i jordbävningen förra tisdagen. Men den redan tidigare otillräckliga vårdapparaten, med flera av de haitiska läkarna i utlandet, sattes ur funktion. Precis som med så mycket annat i Haiti handlade det inte om läckor, sprickor eller andra typiska skador efter en naturkatastrof – utan det enda som återstår av flera sjukhus är golven till varje våningsplan staplade på hög.

–Framtiden som för Haiti var avlägsen förut, är nu oändligt avlägsen, säger läkaren Barthelemy Goebert under en kort paus i behandlingen av patienter som strömmade till den primitiva mottagningen i en park nära det raserade presidentpalatset dit de allra mest utblottade i centrum sökte sig.

–Jag har 30 patienter med svåra frakturer och situationen i stort är mycket kritisk med många allvarligt skadade, upplyser Barthelemy Goebert.

Han slår ut med armarna när han spänt konstaterar att människor avlider på grund av bristen på medicinska basbehov, som antibiotika och bedövningsmedel.

Det är mycket vanligt med skador på extremiteterna, en arm, en fot, ett ben eller några tår som fastnade när husen rasade.

Många som fått hjälp att komma till sjukhus väntar i överfulla korridorer, andra kanske inte ens kan eller vågar bege sig till sjukhusen med stora bemannade järngrindar.

–Hans arm klämdes sönder. Vi väntar på att få veta vad röntgenplåtarna visar, berättar Suzanne Darcely om sin fyraårige son Darwinson med armen i bandage, sår i ansiktet och ett igensvullet öga.

Suzanne Darcelys andra barn omkom när familjens bostad förstördes helt.

Ett dygn senare mår Darwinson, på katolska barnsjukhuset Hopital S:t Damien, lite bättre men hans mamma har ännu inte fått veta något om diagnosen. Även här står sjukhussängar utanför korridorerna och droppflaskor hänger på väggarna.

Vårdpersonal från hela världen och laster med nödvändiga läkemedel är på väg till Haiti eller har redan anlänt. Men personal och utrustning måste sedan matchas till behoven och FN-ansvariga har redan fastslagit att detta är en av de mest krävande räddningsinsatserna någonsin. Ett exempel på den grymma statistiken är uppgiften från UNFPA om att 37000 gravida – ofta hemlösa – kvinnor väntas nedkomma när som helst och att hälsoriskerna för både mödrar och barn är förfärande stora.

En rundtur mellan flera sjukhus tydde på att behovet av kirurger var tillfredsställt på ett par av dem och där efterlyste man istället sjuksköterskor för den postoperativa vården. Sjukhusansvariga i Port-au-Prince berättar att det numera är vanligt att de stora hjälporganisationerna, som Röda korset, skickar hela paket med personal och utrustning.

Några länder har redan fältsjukhus på plats i Port-au-Prince och amerikanska sjukhusfartyget USNS Comfort anländer ikväll med över 500 personer i tjänst i dussinet operationssalar och i salar där nära 1000 bäddar kan iordningställas.

Över hela Port-au-Prince har folk textat en lättfattlig vädjan på kartongbitar och banderoller: Vi behöver mat, vatten och medicin.

Myndigheter, företag, skolor och de flesta andra ställen dit folk normalt beger sig är stängda, bensin finns knappast och trängseln på de dammiga vägkanterna tilltar. Det märks i trafiken att hjälpinsatserna börjar komma, liksom de iögonenfallande amerikanska säkerhetsstyrkorna.