StockholmHär är några av de viktigaste utmaningarna:
Ekonomin
Ända sedan valet har Barack Obama inpräntat att den rådande krisen är den värsta sedan depressionen på 1930-talet. Ett ökat krismedvetande kan göra det lättare för honom att få igenom sina förslag i kongressen, å den andra är budgetunderskotten och statsskulden redan så stora att både proffsekonomer och vanligt folk är oroade.
Arbetslösheten på drygt 7 procent är den högsta sedan början av 1990-talet, därtill kommer en oroväckande stor andel undersysselsatta. Talen väntas stiga dramatiskt under 2009 när varslen fortsätter att hagla. Obama höjde målet för antalet nya jobb han vill skapa till 3 miljoner. Det handlar om ”spadklara” infrastrukturprojekt i delstaterna och nya arbetstillfällen inom förnyelsebar energi.
Ett gammalt Washingtonordspråk Säger att presidenten får skulden om det är dåliga tider men inte erkänsla för goda tider. Att genomföra den typ av stimulansåtgärder som Obama planerar går inte i en handvändning och dessutom är det ingen som säkert vågar säga att en nutida keynesianism i sådan skala fungerar.
Olyckskorparna invänder att utländska investerare (läs: Kina) inte kommer att fortsätta köpa amerikanska statspapper. Och att galopperande inflation blir en oundviklig följd när takten i sedelpressarna accelereras.
Men, bland demokratiska väljare märks längtan efter en ny inriktning, bort från Bush-erans prioriteringar av redan privilegierade till åtgärder som kommer att märkas bland vanligt folk. Främst utökad sjukvård, höjda reallöner, förlängt arbetslöshetsstöd, upprustade skolor och tillgång till studielån.
Krigen
Ända sedan Barack Obama i ett tal 2002 varnade att George W Bushs till synes oundvikliga krig i Irak var ”dumt” har han propagerat för ett uttåg. Det var också ett av hans främsta argument i presidentvalrörelsens inledningsskede när missnöjet med kriget var som mest hätskt och utbrett.
När våldet i Irak nu har minskat tack vare en ändring i strategin (och, säger kritikerna, av interna omflyttningar, flyktingströmmar ut ur landet och ohållbara allianser) förra året ter sig verkligheten annorlunda. Att kalla hem tiotusentals man samt kolonner av fordon och annan materiel är ett gigantiskt företag som kommer att ta lång tid. Kvarlevan från Bushadministrationen, försvarsminister Robert Gates, har sagt att han är för Obamas planer på en reträtt inom 16 månader.
Obama har aldrig stuckit under stol med att han är för militära insatser när så krävs. Han anser att förstärkning snarast måste ske i Afghanistan och i de laglösa afghansk-pakistanska gränstrakterna. En maning till europeiska länder att visa sitt stöd för den nya amerikanska regeringen kan väntas.
En rest efter George W Bushs terrorkrig återfinns ju i flottbasen på Kuba, Guantánamo Bay, med ännu obesvarade frågor om skuld och vart fångarna ska flyttas när lägret stängs.
Oroshärdarna
Listan kan, som bekant, göras hur lång som helst: det pågående Gazakriget, Irans ambitioner, den växande muslimska fundamentalismen i förut vänligt sinnade länder som Egypten, Darfur, Kina på det ekonomiskpolitiska området, vidare Ryssland och andra länder som kan tänkas vilja testa Obamas beslutsamhet.
Sannolikt det område där Obamas agerande emotses mest störst spänning. Kommer han att kunna vända blad, i FN, i klimatfrågan, i nedrustningssammanhang, i diplomatiska ouvertyrer till fiender som Iran, i lättnader i Kubapolitiken? Och är motståndarna i så fall villiga att spela med?
Vården
En tongivande demokrat kunde inte vänta på Obamas nye ”vårdtsar” Tom Daschle, utan sjösatte ett eget förslag. En vink om alla de kockar som vill ha inflytande över reformeringen av den allt dyrare sjukvården som svarar för närmare en sjundedel av den amerikanska ekonomin. Kostnaderna för utökat försäkringsskydd kommer inte att vägas upp av förebyggande vård eller effektiviseringar och det är osäkert var pengarna ska tas. Samtidigt är detta Obamas viktigaste inrikespolitiska löfte och eventuella bakslag här blir pinsamma – och tacksam propaganda för oppositionen i nästa val.
Klimathotet
Ett ämne som George W Bush negligerade nästan in i det sista. Miljövänner välkomnar ambitionerna att sänka utsläppen, minska energiförbrukningen och satsa mer på ”grön” forskning men är samtidigt medvetna om trögheten i det amerikanska systemet. Obamas administration väntas delta aktivt i klimatförhandlingarna fram till toppmötet i Köpenhamn i december. Några nya lagar om exempelvis handeln med utsläppsrätter lär inte klubbas i Washington under den här perioden. Ögonbryn restes dessutom när den blivande energiministern Chu mildrade sina hårda fördömanden om kol och kärnkraft.
Terrorhotet
Det råd som George W Bush tryckte allra mest på till efterträdaren var att han inte får koppla av och tro att fienden ute i världen gett upp. ”Mitt viktigaste jobb var att skydda det amerikanska folket från en ny attack” sa Bush i sina avskedsintervjuer, samtidigt som människo- och medborgarrättsgrupper väntar besked om ett entydigt förbud mot tortyr av misstänkta terrorister. Obama tänker uttala sitt mellannamn Hussein när han svär eden som en signal till resten av världen om att hans bakgrund betyder att han har större förståelse för andra kulturer än tidigare amerikanska presidenter. Terroristledaren Usama bin Laden har ju långt tidsperspektiv och trappade häromdagen upp retoriken efter lång tystnad.
Förväntningarna
Barack Obama bars ju fram av en våg av entusiastiska väljare som trodde på hans slagord om ”change we can believe in”, medan det var just de messianska talen som tvivlarna rackade ner på mest. Nu ska sägas att Obama kunde vara väl så nördig som Bill Clinton i intrikata inrikespolitiska sakfrågor vid små valmöten och det mesta tyder på att alla kuggar fungerat lika väl i övergångsstaben som i valkampanjhögkvarteret. Farhågorna om rivalitet i inre kretsen kan avföras med att alla vill triumfera och visa hur felaktig Bushs politik var. I Washington säljs det nu t-shirts med texten ”We did it” och det gäller nu att uppfylla detta…
