Sir Edmund Hillary död

År 1953 lyckades nyazeeländaren Hillary samman med sherpan Tenzing komma till toppen av Mount Everest (möjligen hade en engelsman redan klarat av bedriften tidigare, men han överlevde inte). Journalister fanns på plats i ett basläger längre ner, bland dem Ian Morris. Det sägs att nyheten kablades ut med viss fördröjning så att den skulle sammanfalla med kröningen av den unga Elisabeth Mountbatten: två händelser som en sista höjdpunkt i det brittiska världsväldets ärorika historia – sedan satte upplösningen in.

Ian Morris, som skrev en lysande krönika i tre band om imperiets uppgång och fall, gick sedan genom en operation på en klinik i Nordafrika och blev kvinna, ändrade sitt förnamn och gjorde sig därefter mycket känd som reseskribent, en av världens bästa.

Jag intervjuade Jan Morris inför publik på Bokmässan i Göteborg för några år sedan, en charmerande vithårig dam som gillade dill, hade vi fått veta. Vi skickade henne ett par påsar i förväg. Så var isen bruten, och samtalet blev både behagligt och intressant.

Hon började med att minnas de där dagarna som ung reporter på Mount Everests sluttning, ögonblicket som gjorde honom/henne känd, och än mer Hillary som snart adlades till Sir Edmund.

Hillary kom genast att engagera sig i bergsbornas liv som han underlättade på olika vis. Han samlade in pengar tillsammans med hustrun, byggde sjukhus och skolor. Han första fru dog under en bergsbestigning, och han gifte om sig med en änka efter en kollega som omkommit på samma vis.

Som nyazeeländsk ikon var han ovanligt rättfram och mänsklig. Visserligen omgavs hans stora hus i den burget borgerliga stadsdelen Remuera i Auckland av en hög mur, men på sitt enkla sommarhus vid kusten lite söderut höll han gräsmattan öppen, utan stängsel eller staket. Han var en ovanligt tillgänglig nationalsymbol.