Bakgrunden till att EU-domstolen har tagit sig an frågan om sexfilmer i bås är en tvist i Belgien om hur denna verksamhet ska beskattas.

Ett erotiskt center i staden Gent i Belgien tyckte att deras filmvisningar kunde räknas som kulturell verksamhet på samma sätt som bio och därför använde den lägre momsen på 6 procent. Filmvisningarna blev därmed billigare för kunderna, skriver nyhetsbyrån AP.

Men belgiska skattemyndigheter höll inte med och krävde in den vanliga momsen på 21 procent. Det betydde att sexcentret i efterhand skulle betala omkring en halv miljon kronor till myndigheterna, och konflikten startade redan 2004.

Frågan har nu slutligen avgjorts av självaste EU-domstolen i Luxemburg efter att en belgisk domstol velat få hjälp med att bedöma vilka undantag från skattereglerna som kan göras.

I ett resonemang från den mäktiga domstolen menar man således att pornografiska filmer som visas i bås inte kan räknas som teater eftersom företeelsen vänder sig till en person, betalas med mynt och tillåter att man byter mellan olika filmer.

Det är också en helt annan sak än allmänna filmvisningar på bio som ”är tillgänglig för allmänheten via förhandsbetalning som ger alla de som betalar rätten att kollektivt titta på samma film”.

EU-domstolen ansvarar för tolkningen av lagstiftningen i EU-länderna.