Människorättsaktivister i hela Europa – och svenska Loreen –höjer mitt i schlageryran rösten mot president Ilham Aliyevs förtryck av regimkritiker och journalister. Men i Bryssel snubblar tjänstemännen över varandra för att skaka hans hand. Sedan många år ingår Azerbajdzjan som ett led i att göra Europa oberoende av Rysslands gas och olja.

– Det är bra att Loreen har träffat människorättsorganisationer i Azerbajdzjan, en eloge till henne. Men det stora ansvaret för att föra fram kritiken borde ligga på institutionerna, säger EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M), som är medlem i EU-parlamentets särskilda delegation för Azerbajdzjan.

EU-parlamentet antog i veckan som gick en resolution som fördömer den politiska situationen och bristen mänskliga rättigheterna, i upptakten till kvällens tävling.

”Alla handlingar som syftar till att strypa yttrandefriheten och föreningsfriheten i Azerbajdzjan måste sluta ögonblickligen. Eurovision song contest borde vara ett tillfälle för Azerbajdzjan att visa sitt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter”, lyder texten.

Från EU-kommissionen är det mildare tongångar. EU vill bygga en 1200 kilometer lång trans-kaspisk pipeline som transporterar naturgas från Turkmenistan och Azerbajdzjan till Europa, som ett alternativ till det ryska monopolet på gasexporter från området.

Det är EU-kommissionen som förhandlar med Azerbajdzjan för alla EU-länder, och ambitionerna är stora. Vargavintern 2009, då Ryssland och Ukraina bråkade om priset på gas och under tiden lämnade stora delar av Östeuropa utan el, var en iskall påminnelse om att EU-länderna måste hoppas på Moskvas goda vilja för sin energiförsörjning.

Med gasledningen Nabucco slipper man Rysslands taktik att spela ut EU-länder mot varandra genom att sluta bilaterala avtal om gasexporter med dem enskilt, menar EU-kommissionen.

För fem år sedan rullades röda mattan ut i Bryssel när president Ilham Aliyev besökte Bryssel för att skriva under ett särskilt avtal om energisamarbete med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Besöket föregicks av protester från bland annat Human Rights Watch om tortyr i azeriska fängelser, och journalister förbjöds att ställa frågor till både Barroso och hans gäst.

”Vi delar samma värderingar”, läste president Aliyev från podiet, och medier på plats noterade att Barrosos leende stelnade och att han stirrade upp i taket under denna del av gästens tal.

Men EU-kommissionen förhandlar även om andra politiska och ekonomiska spörsmål med Azerbajdzjan, inom ramen för den så kallade grannskapspolitiken, som styr samarbetet med EU:s grannar. Hittills har grannskapspolitiken, i teorin, gått ut på att grannländerna får bistånd och handelsavtal i utbyte mot framsteg inom demokrati och mänskliga rättigheter.

Azerbajdzjan, med olje- och gaskontrakt på astronomiska summor med olika EU-länder, och gott om egna pengar, har hittills kunnat skratta åt sådana krav.

Polen och Sverige drev år 2008 tillsammans på för det ”Östliga partnerskapet”, ett EU-närmande till Ukraina, Georgien, Armenien, Vitryssland, Moldavien och Azerbajdzjan. Rester av det gamla Sovjetunionen som vävs samman för att de alla på ett eller annat sätt är inblandade i konflikter med eller pressas av Ryssland.

Rysslands president Vladimir Putin föreslog i höstas en nya ”Eurasisk Union” mellan tolv tidigare Sovjetstater, däribland Azerbajdzjan. Det är ingen hemlighet att de styrande i Kreml har surnat till över att européerna vill skaffa sig gas från Kaspiska havet utan att be Moskva om lov.

– Det är av geopolitiska skäl som Azerbajdzjan faktiskt vill vara vän med EU, det är därför vi måste ha politisk kontakt med Baku och försöka påverka på alla områden, säger Gunnar Hökmark.