Liksom general de Gaulle önskar sig Nicolas Sarkozy ett Europa som förverkligar Frankrikes önskedrömmar. En av dem handlar om att klart definiera Europas gränser. En avgränsning som Sarkozy idag framför allt riktar mot Turkiet.

–Turkiet är inget europeiskt land och har därför inte sin plats innanför EU, har Sarkozy upp- repat otaliga gånger.

Utan att han säger det i klartext framgår det av Sarkozys olika uttalanden att han betraktar EU:s stora östutvidgning av medlemskretsen som en huvudorsak till de senaste årens kris. Den föregicks varken av de nödvändiga inre reformerna eller en ordentlig diskussion om Europas identitet, anser han.

En annan fransk önsketanke handlar om EU som en stötdämpare mot den globala marknadsekonomins konkurrenstryck. Sarkozy odlar en gammal fransk idé om ekonomisk och politisk självständighet, men när Frankrike idag uppenbarligen är för litet för att ensam upprätthålla visionen så sätter han den som ett mål för hela Europa.

Med ”Europa först” försöker Sarkozy också tämja den starka euro-skeptiska opinion i Frankrike som segrade i folkomröstningen för två år sedan. En opinion som stegrar sig inför krav på ökad frihandel och liberalisering, symboliserade av ”den polske rörmokaren”.

I opinionen anklagas EU för att vara en trojansk häst som smugglar in vild, global kapitalism bakom skyddsvallarna.

Nicolas Sarkozys grundhållning märks tydligt i flera centrala EU-frågor. Han har redan förvarnat om att han tänker driva krav på att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) ska syfta till europeisk självförsörjning av livs- medelsprodukter.

Som argument anför han omsorgen om livsmedelssäkerheten och miljön. Utan en sådan europeisk självständighet skulle modernäringen falla offer för spekulanterna, anser Sarkozy.

På ett liknande sätt förespråkar Sarkozy en gemensam europeisk energipolitik som skyddar Europa mot en hotande knapphet på olja och naturgas.

Även här använder han miljöhänsyn som argument, parat med ödesmättade varningar för att Europas energiförsörjning annars skulle överlåtas till en handfull börshajar i London, New York eller Singapore.

En tredje gammal fransk önske- tanke som Nicolas Sarkozy ofta återkommer till handlar om ”ett politiskt Europa” som i praktiken domineras av regeringarna i en inre krets, ett slags informellt direktorat.

Inåt handlar det om att förstärka de politiska ledarnas inflytande i EU. Den självständighet som i dag gäller för institutioner som den Europeiska Centralbanken (ECB) och EU-kommissionen skulle Sarkozy helst vilja begränsa.

Utåt skulle Sarkozy vilja förverkliga den gamla gaullistiska drömmen om EU som en självständig politisk aktör i internationell politik.

Därför önskar han att EU:s institutioner reformeras enligt kärnan i det frysta förslaget till konstitutionellt fördrag. (Där finns en ”EU-president” och en ”EU-utrikesminister”.)

När Sarkozy talar sig varm för en ”mini-reform” som skulle antas i en snabb procedur så ingår faktiskt i hans lilla paket förslagets alla institutionella komponenter. Och dessutom skulle han vilja gå vidare med ytterligare reformer i ett nytt steg efter 2014.

Det är idag svårt att förutse hur långt Nicolas Sarkozy kommer att kämpa för sin Europapolitik. Men det framstår som helt klart att han blir omstridd om han försöker driva igenom sin önskedröm om en ”Fästning Europa”.

Då kommer Nicolas Sarkozy att möta betydande motstånd från många håll, inom EU bland annat från Storbritannien och Sverige.



Rolf Gustavsson

Rolf Gustavsson

Fler artiklar

Tipsa andra

Vad är det här?

Utrikes | Mest lästa