Så kändes det några dagar efter det som bokstavligen varit den våldsamma Katrinas kölvatten. Vattenmassorna från havet och från Lake Pontchartrain pressades in och ödelade kvarter efter kvarter.

– Historien må ha upplevt många städers nedgång och fall, men detta är här och nu, 2005, i New Orleans som borde ha haft tillgång till supermaktens alla resurser, rapporterade jag på plats för SvD.

Idag är det exakt fem år sedan staden drabbades av Katrinas framfart.

Och, inte bara staden New Orleans hade ödelagts, utan all bebyggelse utefter en lång sträcka av kusten hade svepts bort. Än så länge tilläts nästan bara räddningspersonal och utposterad militär att vistas på gator och vägar, utöver någon enstaka invånare som inte kunnat eller velat lämna hemmet.

Hundratusentals människor hade evakuerats och befann sig hos släktingar eller i tillfälliga härbärgen långt bort. Anarki rådde, polisen var maktlös, ansvariga i städer och kommuner visste inte i vilken ände de skulle börja. Borgmästaren Ray Nagin vädjade till hela världen och president George W Bush skämde ut sig när han nöjde sig med att flyga över området i Air Force One – och berömma den kritiserade chefen för katastrofmyndigheten med att han gjorde ”a heck of a job”.

Staden kallades ”The Big Easy” men bortom les-bon-temps-festandets French Quarter hade det funnits en annan verklighet, med fattigdom, våld, missbruk, färre jobb, flyende storföretag. Då, och under reportageresan i nästa orkans spår, föreföll det mesta hopplöst.

Samma känslor infann sig de närmast påföljande åren och det var först förra året som en påtaglig förbättring märktes. Idag kommer president Barack Obama att resa till New Orleans för att markera femårsdagen av Katrina och vid sin sida har han den relativt nytillträdde borgmästaren Mitch Landrieu som gick ut starkt med en begäran om federal hjälp för att rensa upp i den korrupta poliskåren NOPD.

Summeringar av det som skett under de gångna fem åren visar: befolkningen har krympt med mellan 50000 och 100000 människor, andelen svarta invånare tros ha sjunkit, arbetslösheten är lägre än i USA som helhet, bygget av nya vallar och pumpstationer som ska vara klart nästa år har gått enligt tidtabell. Skyddet blir starkare än det bristfälliga översvämningsskyddet före Katrina – men ändå inte tillräckligt om en ny orkan i värsta kategorin 5 drar in över den lågt liggande staden.

Två veckor efter orkanen, eller ”the storm” som folk säger i New Orleans, lovade Bush att man inte ”bara skulle bygga upp igen, utan bygga högre och bättre”. I de centrala delarna fortsätter renoveringarna och i en del fall kan det nog bli bättre än förut, men framtiden i den ödelagda stadsdelen Ninth Ward förblir oviss trots futuristiska nybyggen via en stiftelse med Brad Pitt och Bill Clinton bland uppbackarna. Ruinerna efter åtskilliga tusen villor och andra fastigheter står i princip orörda efter fem år i flera andra hårt drabbade stadsdelar.

Just i år när självkänslan gradvis tilltagit efter fotbollslaget Saints triumf i Super Bowl och den hyllade tv-serien Treme, med en indirekt tribut till musikarvet i staden, kom ännu en prövning, nämligen oljespillet i Mexikanska golfen med stängda fiskerier och oroade turister. Ett inlägg på lokaltidningen Times-Picayunes hemsida tyder på hur djup sorgen fortfarande är.

–Katrina tog allt, inte bara saker, utan mitt hjärta och min själ slets ut ur mitt bröst när jag såg vad som var kvar av mitt hem i Arabi. Jag gråter fortfarande ibland trots att jag fått nya saker. Såren kommer aldrig att läkas, skriver signaturen jazzymargie.