Trots det enhälliga beslutet i FN:s säkerhetsråd efter Nordkoreas testsprängning den 9 oktober om att införa sanktioner är världen splittrad när det gäller tillämpningen, och även tolkningen, av dessa. FN-resolutionen säger att varusändningar till och från Nordkorea skall inspekteras, men Kina tolkar det som att man bara kontrollerar varor som skickas med tåg eller lastbil över gränsen. Inte till havs.
Resolutionen förbjuder också försäljning till Nordkorea av ”nukleär- och missilrelaterade varor”. Men nordkoreanerna är experter på att köpa upp varor med dubbel användning, till exempel ett plastämne som kan användas för att täta swimmingpoolar - eller för att binda raketbränsle. Aluminium kan användas för att göra cykelställ - eller missiler.

Lika svårt kommer det att bli att stoppa försäljning av ”lyxvaror”, vilket resolutionen förordar. Tanken var att den nordkoreanske ledaren Kim Jong Il skulle få äta kimchi (inlagd, starkt kryddad koreansk kål) som alla andra koreaner och berövas de franska viner han sägs vara förtjust i.
Mycket har sagts och skrivits om ”den käre ledaren” Kims mat- och dryckesvanor, som sägs vara rent orgiastiska medan folket lider av konstant hunger. Han äter sushi och pizza, som han sägs skölja ner med dyrbara franska viner, samtidigt som han sägs vara stormförtjust i västerländska filmer. Utanför Pyongyang har han låtit bygga en filmstad med olika miljöer - ett sydkoreanskt bordelldistrikt, en japansk hamnstad, en europeisk by - där filmer som han själv regisserat spelas in.

I slutet av 1970-talet lät Kim till och med kidnappa en välkänd sydkoreansk skådespelerska, Choe Eun Hui, och hennes man, filmregissören Shin Sang Ok, i Hongkong och förde dem till Pyongyang, där de ställdes i regimens tjänst. De producerade bland annat en monsterfilm, som blev populär i Nordkorea: Pulgasari, en nordkoreansk version av det japanska megamonstret Godzilla. Först 1986 lyckades Choe och Shin fly tillbaka till Sydkorea via Wien, dit de skickats för att vara med på en internationell filmfestival.
Kidnappningar som dessa kan kanske förhindras, men hur stoppar man exporten av ”lyxvaror” till Nordkorea? De kan lätt köpas av nordkoreansk ambassadpersonal utomlands och skickas med diplomatpost till Pyongyang.

Det mesta talar för att Nordkorea även i framtiden kommer att kunna skaffa de råvaror som landets vapenindustri behöver. Och att den ”käre ledaren” får sina favoritviner från Frankrike och filmer från Hollywood.