Den socialdemokratiska partiledaren berättade att hon kände sig stimulerad efter samtal med beslutsfattare i USA:s utrikesdepartement, politiker i kongressen, experter i tankesmedjor och Sverigevänner som den tidigare utrikesministern Madeleine Albright.
På dagordningen stod förutom Afghanistan: Mellanöstern, Iran, klimatet, hälsovården och arbetslösheten som är det dominerande inrikespolitiska bekymret i USA just nu.
–Det finns ett väldigt sug och ett starkt intresse att återuppta och fördjupa relationerna med Europa, noterade Mona Sahlin.
Men, Mona Sahlin underströk att en kraftig ökning av USA:s styrkor i Afghanistan innebär en proportionell förskjutning.
–Det är 43 länder i Afghanistan med en gemensam strategi, påminde Mona Sahlin som tryckt på behovet av ökade civila insatser och att fullfölja kraven på president Hamid Karzai.
En ofta återkommande fråga från andra hållet gällde Lissabonfördraget, och om det inte var meningen att det skulle medföra en tydligare maktstruktur.
–Det finns behov av en stark progressiv röst i Europa – och hur kan i så fall ett alliansfritt land bidra till att den transatlantiska dialogen utvecklas? påpekade Sahlin om fortsatta möjligheter för en liten aktör att verka.
Vid ett eventuellt svenskt regeringsskifte nästa år förutser Sahlin ett djupare samarbete med USA:s president Barack Obama och hans administration på flera områden – förutom de nämnda utrikespolitiska konflikterna sådana som sysselsättning, drogbekämpning, utbildning och muslimers integration.
Den lilla delegationen, som även inbegrep partiets utrikestalesman Urban Sahlin, kunde notera att Obama haft det kärvt, men att det verkar lossna på flera punkter. Indiens och Kinas agerande i klimatfrågan gör att den amerikanska kongressen hamnat i underläge i klimatfrågan.
Detta var alltså ingen resa för att kolla amerikanska kampanjknep men Mona Sahlin tog i alla fall upp tre saker som hon beundrat i Obamas valrörelse: uthålligheten i budskapet, förmågan att skapa ett igenkänningsmoment och att rikta blickarna framåt.
