Afghanistan är världens i särklass största opiumproducent och står för drygt 90 procent av all opium som används i världen. Vallmon köps ofta upp och förädlas av talibanerna, som med hjälp av narkotikahanteringen haft sin viktigaste inkomstkälla.
Länder som USA och Storbritannien har haft mångmiljonprogram för att försöka komma till rätta med problemet. Men trycket från talibanerna på bönderna att fortsätta odla vallmo har varit hårt och framför allt har det varit svårt att skapa alternativa grödor som kan ge lika bra inkomster.
När SvD besökte Afghanistan för tre år sedan berättade en bonde, 40 kilometer utanför Kabul, att han gått med på att odla potatis istället för vallmo. Men inkomsten blev bara en tiondel jämfört med att odla vallmo och bonden hade mycket svårt att försörja sin familj. Därför kan de senaste årens försök med saffransodlingar få stor internationell betydelse om Afghanistan lyckas minska sin vallmoproduktion.
Iran är världens i särklass största producent av saffran (omkring 90 procent) och det är just i den afghanska provinsen Herat, som gränsar till Iran, som saffransodlingarna hittills tagit fart. För att skydda sin egen saffransexport förbjöd Iran export av krokuslökarna, men de har smugglats över gräsen.
Med ett dagspris på omkring 25000 kronor för ett kilo kan det bli rejäla inkomster.
–De här plantorna är en välsignelse för vårt land. Under de första tre åren fick jag ut ett kilo saffran per jerib (motsvarar ungefär 2000 kvadratmeter, SvD:s anmärkning), men det femte året fick jag ut tre kilo, sade Abdul Qader i en intervju med Asia Times online, och fortsatte:
–Saffran har många fördelar jämfört med vallmo. Den kräver inte lika mycket vatten och inte särskilt mycket gödningsmedel. Det behövs heller inte lika många människor vid skörden.
En annan stor fördel är att saffransodlingen kan ske öppet utan risk för att den afghanska polisen ingriper eller att utländska soldater kommer och bränner skördarna.
För den internationella Isafstyrkan på 61000 soldater, där Sverige ingår med 410 soldater, har det gått ut nya direktiv när det gäller vallmoodlingarna. Tidigare ingrep inte Isaf, men nu har styrkan fått order att bränna fälten.
Det är en politik som uppfattas negativt av bönderna som i många fall förlorar sin enda inkomstkälla. Vallmobekämpningen har därför gynnat stödet för talibanerna och ökat missnöjet med de utländska truppernas närvaro.
Bonden Abdul Samad i byn Gulmir i Heratprovinsen ser också en annan fördel med att skifta från vallmo till saffran. Han är mer nöjd med sitt liv.
–Jag kände mig alltid syndig när jag odlade vallmo och pengarna jag tjänade gav mig inte någon riktig lycka, sade Abdul Samad, som från att ha tjänat 500 dollar per jerib på vallmo nu nästan tiodubblat sin inkomst.
De första stora satsningarna på saffransodling i Afghanistan inleddes i början av 1970-talet, men avbröts av långvariga krig. Nu odlas det i 16 provinser och i Herat hjälper Isafstyrkan på plats till med att gratis leverera krokuslökar.
