Saddam Husseins brott drabbade Naseers familj

"Jaaaaa! För helvete... Ja!". Så löd, kort och gott, texten på Naseer Alkhouris blogg "Se till vänster, där går en arab" lördagen den 30 december. I två år har han skrivit om författardrömmar, film - och utvecklingen i sin barndoms Irak. Bloggen har nästan 300 dagliga besökare.

- Jag skriver för att få ut alla tankarna ur huvudet, säger Naseer Alkhouri, som till vardags arbetar som testansvarig på ett mobiltekniskt företag.

Han föddes 1980 i Bagdad. Båda hans föräldrar var aktiva i irakiska kommunistpartiet som arbetade mot Saddamregimen. Pappan tvingades leva gömd, mamman och Naseers faster fängslades. Fastern Tagrid hade inte samma tur som Naseers mamma, som släpptes ganska omgående. Hon torterades och "försvann".

- Det är mycket därför jag känner som jag gör. Mig gör det inget att de dödade Saddam, säger Naseer Alkhouri.

För Saddams halvbror Barzan Ibrahim al-Tikriti, som var chef för säkerhetspolisen och som troligen avrättas i dag efter massmordet i Dujail 1982, är känslorna desamma:

- Han är ett monster som blint har utfört sina order utan att ifrågasätta.

Naseer Alkhouri firade jul med familjen nere i skånska Bjärnum när ryktet om Saddam Husseins väntade avrättning började ta fart. Natten före den 30:e satt han uppe och vakade med sin bror Masaar, "en potpuri av känslor" rusade i hans kropp. När de första tv-bilderna sändes kunde hans pappa inte hålla tillbaka glädjetårarna.

- Det var över, något hade fått ett avslut, säger Naseer Alkhouri.

1981 tog hans far med sig familjen norrut, mot Kurdistan. Föräldrarna var kristna ateister, och sympatiserade med kurderna. Sju år senare inledde Saddam Hussein sin Anfalkampanj mot norra Irak, en vedergällning mot det kurdiska folkets påstådda samarbete med Iran. Rättegången om kampanjen fortsätter nästa vecka.

Familjen flydde igen: via Turkiet till Iran, Syrien, dåvarande Sovjetunionen och till slut Sverige och skånska Bjärnum.
- Hade det inte varit för Saddam hade jag aldrig hamnat här. Det var inget fritt val vi gjorde, säger Naseer Alkhouri.

Ändå är förvåningen stor när Naseers föräldrar en novemberdag plötsligt ser en vän vittna i tv-rättegången mot Saddam. Hon berättar om de kemiska bombattackerna och visar bilder på brända och dödade civila. Plötsligt håller hon upp ett fotografi av 8-årige Naseer och hans lillebror, Masaar.

- Hon ville visa att det inte bara var motståndsmän utan vanliga familjer med barn som drabbades och tvingades fly. Att det pågick en etnisk rensning, säger han.

Men Irakrapporterna på Naseers blogg är inte svartvita. USA har förstärkt konflikten mellan shiiter och sunniter, anser han. De intellektuella flyr landet och i hans farbröders Bagdad råder i dag djungelns lag.

Men att säga att det var bättre med Saddam, aldrig. Stabiliteten byggde enbart på skräck, säger han.

- Jag känner en inre konflikt kring dödsstraff: jag är emot, men när det gäller Saddam blir det personligt.

Jag tar mig rätten att känna att han förtjänade att dö.

Matilda E Hanson

08-13 56 21

matilda.e.hanson@svd.se

Fler artiklar