Natalja Prisetskaja stämde flygbolaget för ”moralisk skada” och domstolen gav henne rätt. Bara två månader efter domstolsutslaget godkände det ryska parlamentet en internationell konvention om rättigheter för handikappade.

– På flygplatsen sade de bara att jag var handikappad och därför inte kunde flyga. Det var en öppen diskriminering, säger Natalja Prisetskaja som med hjälp av den oberoende organisationen Perspektiv – som arbetar för att förbättra livskvaliteten för handikappade i Ryssland – drev fallet i domstol.

Den massmediala uppmärksamheten blev för ovanlighetens skull stor när det gällde en handikappads problem och strax därefter följde alltså parlamentets godkännande av den internationella konventionen.

– Det var en jobbig tid och jag vet inte om det hade någon avgörande inverkan på beslutet. Men jag är mycket glad över förändringen, säger Natalja Prisetskaja i en intervju på Youtube.

Det dröjde dock till början av maj 2012 innan dåvarande president Dmitrij Medvedev undertecknade konventionen och den trädde i kraft. Väldigt mycket arbete återstår innan Rysslands 13 miljoner handikappade kan se det praktiska resultatet av landets nya åtagande.

Av tradition har de handikappade i Ryssland tvingats leva en undanskymd tillvaro. Personer med mentala handikapp har ofta, även mot sin vilja, skickats till statliga institutioner där de levt relativt isolerade från samhället i övrigt. Och rörelsehandikappade har haft mycket lite hjälp i vardagslivet. Bristen på handikappanpassade trappor och dörrar är enorm, det är hart när omöjligt för rullstolsburna att åka buss eller tunnelbana.

Tanja Loksjina är en välkänd rysk människorättsaktivist som arbetat mycket i Kaukasien och numera är biträdande chef för Human Rights Watchs kontor i Moskva. Hon beskriver i en krönika hur förvånad hon blev när hon som 17-åring kom till en skola i USA och upptäckte handikappade i samma lokaler.

– Jag tappade hakan. Pojkar i rullstol spelade boll i hallen, ett sött par kommunicerade genom något som såg ut som ett teckenspråk och en blind pojke promenerade bredvid en kompis och skrattade åt något skämt. Jag vände mig till min amerikanske kusin och frågade om invandrare skickades till speciella handikappskolor, skriver Tanja Loksjina och fortsätter.

– Min kusin stirrade på mig och kunde inte förstå att jag under tio års skola i Moskva aldrig hade sett någon handikappad. Faktum är att innan jag reste till USA i början av 1990-talet hade jag knappast sett någon handikappad över huvud taget. Hos oss är de näst intill osynliga, begränsade till speciella institutioner eller sina hem, som om begreppet samhälle inte existerade för dem.

I dag vädrar Tanja Loksjina och många övriga som arbetar med de handikappades situation i Ryssland morgonluft. Undertecknandet av konventionen var viktig och det har också i Moskvas stadsbild börjat dyka upp små tecken på förbättringar: En del ramper för rullstolar i stadskärnan och vissa trafikljus har utrustats med ljudsignaler för blinda.

Enligt FN:s barnfond har bara 2 procent av de ryska skolorna möjligheter för handikappade att delta i undervisningen. Enligt regeringens höga målsättning ska den siffran ha ökat till 50 procent redan till 2015.

Vinter-OS i den ryska turiststaden Sotji kommer säkert att ge en positiv skjuts eftersom det också ingår OS för handikappade. Och Ryssland gör mycket bra ifrån sig i pågående Paralympics i London. Landet ligger trea i nationsstriden, efter Kina och Storbritannien men klart före USA.