En allt fylligare bild av beslutsfattandet i Vita huset under Bush börjar framträda med först George W Bushs memoarer, Decision points, Rumsfelds Known and unknown som publiceras i dagarna – och sedan kan det bli förre vicepresidenten Dick Cheney som får sista ordet i biografin han filar på.
Den förre försvarsministern som dominerade tv-rutorna och tidningsspalterna fram till avskedet 2006 har undvikit rampljuset fram till nu. Han bekänner att det finns saker han ångrar, till exempel att han inte frivilligt avgick efter tortyravslöjandena, men viker sig inte i övrigt på flera punkter där han kritiserades hårt.
–Så här i efterhand kan det ha funnits tillfällen där mer trupper skulle kunna ha hjälpt, skriver Rumsfeld om den lilla invasionsstyrkan i Irak, men han tillägger sedan att inga krav på förstärkning kom från de militära befälhavarna och sedan att det var prokonsuln Paul Bremers fel att det gick som det gick.
I boken på över 800 sidor gräver han fram citat från politiska motståndare, som Hillary Clinton och Joe Biden, där de också påstod att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Själv ångrar han formuleringen då han sa ”vi vet var de är” i stället för ”var de misstänkta ställena är”. Vidare slår han hårt mot medierna, för att de exempelvis överdrev plundringen av nationalmuseet i Bagdad.
Rumsfeld själv hyllades som en skicklig ledartyp när han kom till Pentagon en andra gång och inledningsvis ägnade han sig åt en översyn av hela det militära maskineriet. Nu skyller han motgångarna i Irakkriget på Bushs stil och på säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice, vilket bekräftar misstankar då om att hon inte klarade att medla mellan de stora manliga egona.
–Det var alldeles för många händer på ratten, vilket enligt min åsikt var en formel för att hamna i diket, säger Rumsfeld som menar att Bush inte fick, eller krävde, rätt beslutsunderlag.
Donald Rumsfeld är aktiv både på Twitter och Facebook, där han berättar att han just nu förbereder lanseringen av sin webbsida, The Rumsfeld Papers. Under de långa briefingarna i Pentagon blev han känd för sina ibland udda uttalanden och det är ett sådant titeln på boken bygger på, sagt vid en presskonferens vid försvarsdepartementet den 12 februari 2002:
”…as we know, there are known knowns; there are things we know we know. We also know there are known unknowns; that is to say we know there are some things we do not know. But there are also unknown unknowns – the ones we don’t know we don’t know.”
I översättning betyder det ungefär: ”…som vi vet finns det kända saker vi vet: vi vet om att vi vet det. Vi vet också att det kända okända finns, det vill säga att vi vet att det finns saker vi inte vet. Men det finns också det okända okända – det vi inte vet att vi inte vet.”









